"Det mest förundransvärda av det som är förundransvärt i detta land (Tyskland) är floden som kallas Rhen, som påminner om den välsignade Nilen utom att den är mindre till sin bredd, kortare och lugnare. Men Rhens vatten är klarare och genomskinligare; dess vatten är sött men Nilens är sötare. Detta i sig är inte förunderligt då den välsignade floden kommer från Paradiset."
Utgivningen av Georg August Wallins skrifter har nu nått fram till band sex som omfattar åren 1849 – 1850, och därmed hans resa bort från den arabiska världen, upp genom Europa och via London tillbaka hem till Helsingfors.
Utgivningen av Georg August Wallins skrifter har nu nått fram till band sex som omfattar åren 1849 – 1850, och därmed hans resa bort från den arabiska världen, upp genom Europa och via London tillbaka hem till Helsingfors.
I bokens förord
skriver Kaj Öhrnberg:
”Vi vet inte hur
det kom sig att Wallin blev intresserad och känslomässigt fäst vid det arabiska
språket och araberna under sina studieår vid universitetet på 1830-talet.
Däremot vet vi lyckligtvis en hel del om det intellektuella klimatet i det
tidiga 1800-talets Europa. Då skedde en övergång från den romantiska
orientalismen, personifierad av bland andra William Jones, Goethe och Friedrich
Rückert, till en alltmer filologiskt inriktad orientalism. Wallin var en
romantiker i ett akademiskt fack, utbildad enligt principer som fastslagits av
lärda som Silvestre de Sacy och framför allt av Fleischer och dennes positivistiska
filologi.”
I detta förord
fastslås att det inte torde ha varit möjligt att studera arabiska dialekter i
1830-talets Helsingfors, ändå är det ett faktum att Wallin i sin avhandling
1839 skrev om skillnaderna mellan den klassiska arabiskan och det talade
språket. Det är anmärkningsvärt att Wallin, till hundra procent autodidakt,
rodde dessa stora projekt i land. Utklädd till arab och med ett taget arabiskt
namn vistades han i dessa miljöer och antecknade allt han såg och hörde. Detta
ges det rikhaltiga exempel på i de fem föregående banden av hans skrifter.
I detta sjätte band
inleder vi läsningen den 9 augusti 1849 då Wallin går ombord på Lloyds
ångfartyg Schild för resa tillbaka hem. I vanlig ordning skriver han om
människor runt sig, om de enstaka händelserna, om resans förlopp. Han lämnar
Orienten och konstaterar: ”Ännu i sista stunden skulle jag ha nöjet bevittna
det skråliga gräliga Orientaliska lifvet i ett gräl som uppstod mellan
båtmännen om äran att föra oss ombord på ångfartyget.”
När man kastade
ankar utanför Korfu fick man inte gå i land. Karantän rådde och Wallin blir
irriterad av att han inte kan gå på öns omvittnat vackra promenader. Den 16
augusti angör de Trieste där en läkare gick ombord och ”besigtigade oss i
största hast o förklarade oss fria att gå i land.”
Hans dagbok
utvecklas här till en reseberättelse upp genom Europa. Han passerar bland annat
Lugano vid gränsen mellan Schweiz och Österrike. Vill man bekanta sig med såväl
lantligt som urbant liv i den tidens Europa är han en charmerande ciceron. Hans
iakttagelser är alltid skarpa och inte så sällan lockar de fram ett leende. Se
samhällena utmed floden Rhen i hans sällskap, det skulle jag gärna göra. Och
jag gör det på sätt och vis genom att läsa hans dagböcker.
Från Antwerpen tar
han ångbåt till London, ”hvad allt skall möta mig der?” frågar han. De anländer
den 1 oktober 1849 och fram till den 14 februari 1850 följer sedan hans
engelska anteckningar och dagböcker. Det är minst sagt fascinerande läsning
I London bearbetade
han sina anteckningar från de sju årens resor i Mellanöstern, och så skrev han
en avhandling för att kvalificera sig för professuren i orientalisk litteratur
i Helsingfors. Han studerade även de orientaliska samlingarna på British
Museum.
Den andra halvan av
det sjätte bandet innehåller hans brev från samma tidsperiod, samt
avslutningsvis olika typer av kommentarer samt person- och sakregister.
Ytterligare två
volymer är under arbete, uppger Svenska Litteratursällskapet i Finland.
Jag
har här i bloggen skrivit om alla de tidigare fem banden. Man finner dem om man
söker på Wallins namn. Här nedan några korta citat ur mina texter:
Om band ett skrev jag:
Detta storverk, som innehåller dagböcker och
brev av Georg August Wallin kan man med fördel läsa om man vill bekanta sig med
en tidsepok före den nedbrytande moderniteten och konsumismen. Man skulle kunna
säga att orientalisten Wallin förebådar denna tid, och att han under sina resor
1843-1849 på Arabiska halvön och Sinaihalvön, i Egypten, Syro-Palestina och
Persien lyckades samla in väsentligt material om bland annat arabiska dialekter
och stamförhållanden. Förlaget uppger att han under dessa resor uppträdde
förklädd, han sade sig vara muslimen Abd al-Wali och kunde därför också besöka
de för icke-muslimer stängda städerna Mekka och Medina. Wallin förebådar också
tiden för de koloniala sammanbrotten och dagens politiska, territoriella och
nationella sammanstötningar. Kunskap om en sådan tid kan också skapa en bättre
förutsättning för kunskap om det som sker just idag.
Om band två skrev jag:
En recension av ett verk som detta ska man
naturligtvis inte skriva, om man inte är fackman. Vad man däremot kan göra, är
att lyfta fram det och påpeka att det finns i den verkliga världen. Dessa
fantastiska texter och brev ska inte läsas som exotiska flikar av en svunnen
kultur, utan kanske mer som konkreta och mycket personliga skildringar av mötet
med den arabiska världen. Jag läser dem så. Och jag förstår att den delen av
världen genomgått stora, inte alltid särskilt positiva, förändringar sedan
Wallin beskrev den.
Mot bakgrund av den omvälvande ”arabiska
våren” kan man också studera den. Kanske rentav ett motiv som står sig bra i
jämförelse med den ständigt uppdaterade notisens hets över datorskärmen. Om vi
möjligen kunde blicka tio år framåt är jag nämligen inte alls så säker på att
vi så optimistiskt skulle beskriva de arabiska omvälvningarna. Bakom
propagandafraserna om demokrati och frihet döljer sig något helt annat. Det har
vi redan sett i länder som Egypten, Libyen och Syrien. Hur den politiska,
totalitära islamismen kommer att prägla arabvärlden framöver vet vi ingenting
om. Men vi vet att historisk kunskap alltid är nödvändig. Wallin erbjuder oss
några mindre vanliga inblickar.
Om band tre skrev jag:
Georg August Wallin (1811-1852) var en av de
främsta orientalisterna. Under hela sex år, från 1843, reste han runt i den
arabiska och persiska världen. Han forskade kring språk och kulturer. Hans
dagböcker, brev och andra texter utges för första gången i textkritisk utgåva
av Svenska Litteratursällskapet i Finland, i samarbete med Atlantis förlag.
Detta tredje band är, liksom de två första, rikt illustrerat i ett mycket
vackert bokverk. Utgivarna Kaj Öhrnberg och Patricia Berg är arabist respektive
egyptolog med tungt vägande kunskaper i ämnet, och Öhrnberg anses vara den
främsta kännaren av Wallins livsverk. Att läsa Wallins texter är att förflyttas
bakåt till en tid utan television och att därför få sin egen inre bildvärld att
visa scenerier från hans resor. Wallins knep för att komma nära de muslimska
kulturerna har prövats av andra, han uppträdde som muslim med namnet Abd
al-Wali. Ett rikt och spännande verk för alla, fackmän såväl som
allmänintresserade.
Om band fyra skrev jag:
För att bättre förstå resenärerna och Wallin
specifikt krävs det dock en biografi över kamelen! Öhrnberg säger att ingen
arabisk kultur alls varit möjlig ”utan detta sympatiska djur.” De väldiga
ökenområdena på Arabiska halvön blev tillgängliga för människan tack vare
kamelen. Först för kamelnomadismen, senare som lastdjur för handeln utmed den
så kallade rökelserutten och slutligen som riddjur. Wallin skrev, att om inte
kamelen funnits, ”stode Arabiens öknar tomma och obebodda.” Men det var först
med arabernas ankomst till halvön som kamelen blev ett riddjur. Den är en
huvudsaklig faktor bakom den arabiska expansionen på 600-talet. I
dagboken för september 1845 skriver Wallin ett längre avsnitt om kamelen, ur
vilket jag saxar: ”Kamelen är högst tålsam; men när den blir missnöjd och
obelåten och börjar visa sin harm bär den sig högst tåpigt och löjligt åt (…)
Den bölar öfverhufvud lätt, vid varje lastning och vid hvarje halt.” Och så gör
Wallin en liten jämförelse mellan kamelen och araben som är hans herre: ”… det
är en stor likhet i hans lynne och hans öks.” Det är ju inte så grovt som det
låter, om man bara betänker våra uttryckssätt om det vanligaste husdjuret:
”Sådan herre, sådan hund”. Wallin är också noga med att påpeka att även
om araben skriker och hojtar, så behöver man ”ej ge akt eller ha något afseende
derpå.”
Wallin var inte bara en modig resenär.
Språkmänniskan i honom behärskade fem olika alfabet: det latinska, det
arabiska, det kyrilliska, det hebreiska och det grekiska. I sina dagböcker
översatte han fackuttryck till latinskt alfabet. Väderobservationer och
dagsnotiser skrevs på svenska.
Att läsa dagböckerna och breven från denne
fascinerande man är att stiga in i en kulturgärning som för vår tid kan te sig
näst intill obegriplig. Här gör man det inte lätt för sig genom att vara
”underhållande” eller ett tidsfördriv. Rakt tvärtom möter vi i Wallin en
kombination av äventyrare och vetenskapsman. Han tar itu med de svåraste
uppgifter och går till botten med dem. När han i april 1845 ska resa ut ur
Kairo skriver han: ”Det är underligt huru mannen lätt och med tålamod fördrar
små olägenheter och förargeligheter då han ser framför sig stora mödor och
faror.” Wallin visste – eller anade – vad som väntade, så han inväntade de
beduiners ankomst som skulle bistå honom; ”de infunno sig slutligen” och resan
kunde börja. Med kamelerna färdas de österut genom de väldiga sandområdena och
når så småningom fram till Al-Jauf sommaren 1845.
Om band fem skrev jag:
Den imponerande utgivningen av Georg August
Wallins skrifter har nu nått fram till det femte bandet. Tidsmässigt befinner
utgivningen sig åren 1847 – 1849 och utspelar sig vid Norra Arabiska halvön och
i Persien. Därmed
talar vi om en epok då det stormade i Persien (dagens Iran) och en rad uppror
ägde rum. Kaj Öhrnberg har skrivit en inledande instruktiv text om den arabiska
erövringen av Persien (630 - 640-talen) och den utveckling som ägt rum sedan de
erövrade perserna. Först runt år 1000 antas hela befolkningen ha islamiserats,
men som Öhrnberg skriver, ”landet är det enda av den första arabiska
expansionsvågens erövringar som inte arabiseras.” Han citerar Willy Kyrklund
som skrev:
”När den invaderande arabiskan brakade ihop
med den sasanidiska persiskan, pehlevi, följde på kraschen en trehundraårig
tystnad. Ur denna tystnad uppstod på niohundratalet nypersiskan, enkel, smidig,
mycket ljuv, mycket underbar.”
Detta femte band innehåller Wallins samtliga
kända brev från 8 oktober 1847 fram till 12 juni 1849. Till det har lagts fem
brev från Gabriel Geitlin till Wallin. Därtill kommer i hela utgivningen också
dagböckerna, men då Wallin under hela den period som band 5 omfattar befann sig
på resande fot skrev han istället dagsnotiser ”på svenska med arabisk skrift.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar