Slovakiska valet igår - vad tätnar?

Foto: Astrid Nydahl

Det var parlamentsval i Slovakien igår. Förväxla nu inte detta land med Slovenien. Vi talar om Slovakien, alltså den nation som tidigare var ena halvan av Tjeckoslovakien.

Det regerande partiet, som väl snarast ska betraktas som  socialdemokratiskt (vad nu det är) blev största parti. De fick 28,3 procent av rösterna och det måste ju ändå premiärminister Robert Fico vara nöjd med, eller?  Nej, förmodligen inte, eftersom det är en kraftig tillbakagång sedan valet 2012 då de fick hela 44,4 procent, vilket gav dem möjlighet att ensamt styra landet.

Ficos parti sägs av nyhetsbyrån AP vara för statlig ekonomisk styrning, avvisande av sanktioner mot Ryssland, och ”känt för en stark anti-muslimsk retorik”. Varför då detta? Skälet är synnerligen enkelt. Slovakien har fått känna på det faktum att landet utgjort en bit av den europeiska rutt som flyktingströmmen tagit. De flesta inrikesproblem, inklusive korruptionen, har förstås blivit sekundära inför denna så kallade ”flyktingkris”. Fico gjorde det till valets huvudfråga. 

Vad andra partier fick för resultat är mindre intressant än det faktum att nationalsocialistiska, vi skulle kanske hellre säga nynazistiska, Folkpartiet Vårt Slovakien, fick 8 procent och därmed 14 platser i det nya parlamentet. Partiledaren Marian Kotleba var tidigare ordförande för ett liknande parti som framför allt blev känt för sina anti-romska möten och demonstrationer, och för att de hyllade den nazistiska marionettregimen under andra världskriget. Kotleba har haft regionala poster på hög nivå och landets utrikesminister Miroslav Lajcek menar att Kotlebas framgång i gårdagens val gör att landet kommer att ses med andra ögon, ”vi har valt en fascist till parlamentet” – runt 70% av Kotlebas väljare är unga eller medelålders som är besvikna på systemet och som vill ha ”klara och enkla budskap”.

Nå, det är alltså inget nytt under solen. Det slovakiska valet blir en värdemätare på situationen i Europa i allmänhet. Det som möjligen skiljer är att det är politiska strömningar av lite olika slag som lyckas eller misslyckas. Att det socialdemokratiska partiet kan få flest röster torde i det här valet framför allt bero på att de valde att högprofilera sig i flyktingfrågan - det som kallas "anti-muslimsk retorik". Det kunde snart sagt vem som helst ha gjort. Ingen är väl i stånd att rycka på axlarna inför det skeendet. Och som vi alla vet, också här i Sverige, lär strömmen inte försvinna eller ens avta. Problem är alltid konkreta. Politikens uppgift skulle då möjligen vara att hantera problemen istället för att använda dem som knölpåkar eller sömnmedel.

Intressantast blir i mina ögon då frågan om vad Folkpartiet Vårt Slovakien är för något. Jag har tagit reda på mer om dem och kan konstatera:

De ser sig som ”enda alternativet" till ett ”korrumperat och 'demokratiskt' system” som ”stulit landets egendom och förrått och sålt nationen”. De vill arbeta i enlighet med arvet efter Ludovit Stur, Andrej Hlinka och Josef Tiso. Vet man det vet man genast lite mer. Till exempel bör man om Josef Tiso veta att han var Hitlertysklands marionett under andra världskriget och den regimens president åren 1939 – 1945. Om hans person och missdåd finns det oändligt mycket att läsa på nätet, så jag avstår här.

Målet för partiet är ett politiskt och ekonomiskt oberoende av EU, ”internationella finansiärer och multinationella företag”, neutralitet i avsikt att slippa delta i NATO´s, USA´s och Israels (!) ”kriminella politik”, säkerhet för alla medborgare ”så de slipper terroriseras av zigenare och andra extremister”, social rättvisa som ger arbete, rättvis lön, tillräckligt med mat och hälsosamma bostäder. ”Ekonomisk blomstring, så vi slipper leva i skuldslaveri och i en värld av fiktiva pengar”, och sist men inte minst att landet ska bevara sin ”kristna moral, så att traditionella kristna värden tillämpas istället för västlig liberalism som uppmuntrar ateism, materialism, konsumism, farliga sekter och sexuella avvikelser”.

Det jag här visat är förstås bara ett urval av vad de har att säga (sanningen är att det blir väldigt tjatigt och fluffigt att citera mer än så här).

Partiet avslutar sin presentation med orden: ”Vi är beslutsamma, vi offrar oss själva för Slovakien – för Gud och för Nationen!”.

Vi har hört det förr. Just de avslutande orden påminner starkt om de messianska tongångar som grekiska Gyllene Gryning använder i sin propaganda. Och den retoriken kommer att höras mer och mer framöver, det vågar jag gissa. Därmed säger jag också att mörkret över Europa tätnar. Till detta mörker bidrar både problemen i sig - "utmaningarna" som vi säger i Sverige - och en politikerklass fullständigt handfallen och fastvuxen i metoder, program och tankar som var passé redan när den förra stora katastrofen drog över Europa. 

Jag har å andra sidan aldrig trott på något annat än en sådan "framtid".