Olseröd. Årets premiär

Olseröd. Foto: Astrid Nydahl

Olseröd. Foto: Astrid Nydahl

Olseröd. Foto: Astrid Nydahl

Olserödspremiären blev en vacker historia. Trots den bitande kalla vinden värmdes kinderna av den strålande solen. Vi var så gott som ensamma därute, bara en man satt i sin bil och blickade mot evigheten. Vi dukade ut på den varma sidan, satt med kaffe och kaka, innan vi låste om oss och vandrade på spången ut mot havet. Havet hade skapat en helt ny öppning till ån. Det är lika fascinerande att se varje år. Vi blickade mot Stenshuvud och tänkte att det är där han vandrar mest varje dag, barden Lundell, och det är dit mina barnbarn vill varje sommar för ett besök på det annorlunda fiket. Det doftar vår nu. Vägen är lång men vi når fram, trots allt det mörker som hölls över oss varje dag. Årets premiär viskade något som kunde tolkas som hoppfullt i våra öron. Och jag tänkte med ett leende på E.M. Ciorans ord "Jag är ingen pessimist. Jag älskar denna hemska värld", som citeras i Tobias Dahlkvists fina bok Eremiten i Paris. 

Stenshuvud, sett från Olseröd. Foto: Astrid Nydahl