 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Det är fredag. Temperaturen lovar strandvistelse. Med ett finlandssvenskt stipendium har jag fyllt kylen med matvaror från Grekland, Turkiet och Kosovo; getost, fårost och vitlöksfyllda korvar av nötkött.
Vad jag än förmår göra dagarna till, så hör jag klagoropen från det våldtagna Ukraina. Världen låter fortfarande Putins fascistiska diktatur härja fritt.
När Tyskland, Frankrike och Italien sänder sina högdjur till Kiev är det mest symbolpolitik. De tycks ju i allmänhet förespråka "ukrainsk ödmjukhet" för att inte "förnedra Putin". De har, som vi säger här i byn, otur när de tänker. Jag får det i alla fall inte att gå ihop. Frågan är enkel: vem förnedrar vem?
Jag citerar från Cornucopia:
Förbundskanslern skrev officiellt på Twitter:
“Irpin ist wie Butscha längst ein Symbol für die unvorstellbare Grausamkeit des russischen Kriegs geworden, für sinnlose Gewalt. Die brutale Zerstörung in dieser Stadt ist ein Mahnmal – dieser Krieg muss zu Ende gehen.“
Det är fint att vilja att kriget ska ta slut, men han skrev alltså ingenting om att Ukrainas gränser måste återställas, att landet ska få krigsskadestånd från Ryssland, krigsförbrytartribunaler etc. Bara att kriget måste få ett slut (förmodat så Tyskland kan fortsätta köpa rysk gas utan dåligt samvete eller konsekvenser).
