 |
| Skärmdump från Times of Israel |
Ett dödsbud kom från Israel i dag: Abraham B. Yehoshua är död. Han blev 85 år gammal. I telegrammet kunde man läsa:
Eulogizing Yehoshua, President Isaac Herzog called him “one of Israel’s greatest authors in all generations, who gifted us his unforgettable works, which will continue to accompany us for generations.
“His works, which drew inspiration from our nation’s treasures, reflected us in an accurate, sharp, loving and sometimes painful mirror image. He aroused in us a mosaic of deep emotions,” Herzog added.
Samt detta:
Prof. Nitza Ben-Dov, herself an Israel Prize-winning scholar of literature, says that while his literary work shifted notably over the years, from surrealist stories to realist novels, he remained, above all, attuned to the society in which he lived. “He was very rooted to this place,” she said. “Practically a Canaanite.”
Several of his greatest works arguably came to define the era in which they were published. “Facing the Forests,” released in 1968, at the apex of the post-Six Day War euphoria, is to this day widely seen as the most arresting exploration of the Palestinian Nakba in Hebrew literature, signaling an awakening among his generation; and his first novel, “The Lover,” published in 1977, managed to herald the seismic shift in Israeli society with the rise of the Likud party to power and the decline of the Laborite and largely Ashkenazi left. (Yehoshua’s fiction was translated by Philip Simpson, Hillel Halkin, Nicholas de Lange, Stuart Schoffman, and others.)
Med anledning av dödsbudet får ni här min artikel om hans roman Den befriade bruden.
***
Abraham B. Yehoshua, född 1936 i Jerusalem men var sedan länge bosatt och verksam i kuststaden Haifa. Tidigare verk av honom på svenska som jag fäst mig vid är Sen skilsmässa (1984) och Herr Mani tio år senare (båda översatta från hebreiska av Viveka Heyman), två lysande prosaberättelser om livet i det moderna Israel och dess historiska skuggor och dagrar.
Caj Lundgren har gjort svenska av Hillel Halkins engelska version av det hebreiska originales Den befriade bruden och Marion Wajngot har granskat den. Med en man som Halkin i första ledet oroar jag mig inte för översättningen. Tvärtom är han ansedd som en av de riktigt stora översättarna från modern hebreiska.
Den befriade bruden skär rakt in i de moderna israelisk/palestinska samhällena. För låt det vara sagt med en gång: detta är en roman som inte blundar för att två folk gör anspråk på samma lilla bit land som haft mänsklighetens blickar på sig i evinnerliga tider, därför att den av de stora världsreligionerna betraktats som helig. Det har varit både judars och arabers (kristna eller muslimska) stora olycka, och det är den som lyser igenom varje ord och varje handling i Yehoshuas nya roman. Därmed inte sagt att detta är en politisk roman i ytlig mening, tvärtom är den djupt övertygande i sin framställning av mänskliga tillkortakommanden och de vardagsliv människor i den lever.
Yehoshuas romangestalter är personligheter av kött och blod. I centrum står Jochanan Rivlin, professor vid Haifas universitet, hans hustru Hagia som är domare, deras son Ofer och hans förra fru Galia.
Men inte minst står det arabisk-israeliska samhället och dess släkter i centrum, när de i bokens magnifika inledning symboliskt bjuder professor Rivlin och hans kollegor till ett bröllop, där en av studenterna, arabiska Samaher ska gifta sig.
Den upptakten slår an tonen för hela berättelsen; den böljar fram som det galileiska landskapet själv, ömsom vackert och harmoniskt, ömsom fullt av faror och konflikter. Ofta är den komplicerad, men skildringen rymmer både humor och värme. Familjen Rivlin har mycket som döljer sig under sociala och privata konventioner och i romanen blottläggs både konflikter och kärleksfulla relationer på ett litterärt rikt och komplext sätt.
När jag läser den slår det mig, att de braskande löpsedlarna och de snabbt förbirusande inslagen i tv-nyheterna inte kommer i närheten av det som är den israelisk-arabiska människans verklighet. Man får gå till sådana som Yehoshua för att ens ana hur den ser ut, och vilka mönster det är som bestämmer hennes liv. Med Den befriade bruden tycker jag mig ha kommit närmare än på länge.
