Foto: Astrid Nydahl |
Jag började ett nytt slags liv, baserat delvis på nyårslöften, delvis på ekonomi och hälsa. Det är inte mycket att orda om, men det är betydelsefullt ändå.
Jag öppnade ett word-dokument och skrev rubriken.
Under hela onsdagen sov jag. Örat smärtade - igen. Något var i obalans, oklart vad. Läste om Ukraina och det av Putin formade, djupt rasistiska Ryssland som inte ens förmådde vårda de grundlagsmässiga framsteg som gjorts under kommunismens diktatur. T.ex. när det gäller minoritetsspråkens ställning i skolundervisningen.
Vaknade och vägrade delta.
Så länge det vidriga angreppskriget pågår vet jag inte ens hur jag ska stå rak i ösregnen.
Richard Swartz har besökt Novi Sad och skriver, som alltid, intressant och tankestimulerande:
László Végel påminner mig om att när Maria Theresias habsburgska rike 1918 gick i graven bytte 180 gator namn i Novi Sad. Och på den vägen är det. ”Hos oss kan man bo hela sitt liv i en och samma lägenhet fast med tre eller fyra olika gatuadresser.” Att man nu i ukrainska städer döper om Dostojevskij- eller Pusjkingatan efter någon ukrainsk diktare förvånar inte László Végel det minsta. Fast det gör honom ont om litteraturen och kommer väl inte automatiskt att förstärka Europas närvaro i en sådan stad.
Sedan funderar vi ett tag på när vår gemensamma ukrainska favoritstad kan ha varit som allra mest europeisk – som det habsburgskt-österrikiska Lemberg, det polska Lwów eller som det ukrainska Lviv? Men vi vet alldeles för litet om saken och ger snart upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar