 |
| Oljemålning av Gösta Nydahl, 1970-tal. |
Jag fick mitt nya pensionsbrev i veckan. Från 8.300:- i månaden fick jag höjt till 8.900:-
Det är ju en rejäl höjning av garantipensionen som gett detta utslag. Jag blev glad förstås, men snart nog hann verkligheten ifatt mig. Inte är den höjningen alls jämförbar med de allt högre priserna på livsmedel och el. Inte ens i närheten.
Min blogg är – tillsammans med Inre exil – numera en mycket gammal blogg. Den finns inte kvar i sin helhet, men den har betytt mycket för mitt skrivande. Under 2002-2004 var den främst platsen för mitt utforskande av den portugisiska fado-musiken. Fokus har sedan dess – i allt mindre grad – legat på politiska frågor, men litteraturen och kulturen i vid mening är dess centrala ämnen.
De generösa läsare jag har är i mångt och mycket en räddning. Kenneth har bidragit till mina nya glasögon, två par, som ska hämtas hos optikern inom kort. Per och Anders har skänkt rejäla bidrag till min del av elräkningarna, så pass att jag vågar öppna dem resten av vintern. Lennart har med ojämna mellanrum bidragit till goda helgdrycker (det är dock slut med dem, nu är jag vit sedan nio dagar och tänker så förbli under överskådlig tid). Andra blogg- och bokläsare har bidragit på andra sätt. Jag behöver nog inte säga det, men ni förstår alla vilken tacksamhet jag känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar