 |
| Bild: Astrid Nydahl |
Varje dag jag befinner mig i flödet av information påminns jag om det som hotar oss. Terrorn är fruktans moder. Terrorn är motsättningarnas och de aggressiva diskussionernas utlösare. Och ändå är det inte så enkelt. Terrorn får sitt namn av vilka mål den utövas för. Det finns terror som tycks ändamålslös, som tvingar sig på människor utan tydligt formulerade avsikter. I min livstid har vi sett sådant i tredje världen främst. Men Europa har haft sina terrorgrupper som talat utifrån perspektiv som attraherat människor. Det vi ser nu är något annat. Islamismens terror tycks överrösta allt. Vårt förnuft drabbas av den. Våra försök att leva stillsamt drabbas av den.
 |
| Bild: Astrid Nydahl |
Vid stränderna runt Ivösjön ligger nu issörjan och guppar, den formar vackra mönster i vassen och kring stenarna. Där ute hörs plötsligt inte terrorn. Tystnaden omger mig. Tystnaden skyddar. Vattnets rörelse blir ett med hjärtats. Det ges tillfälle till eftertanke.
 |
| Bild: Astrid Nydahl |
 |
| Bild: Astrid Nydahl |
Varje vecka borde man viga minst en dag åt tystnaden. Stänga av flödet från larmande nyhetskanaler och alarmerande fritexter. Det nya året ska inte bli ett "nyhetsår" - vad tjänar det till om en blogg med sin begränsade läsarskara återger det som var och en själv kan inhämta på närmaste nyhetssida? Istället ska tystnaden bidra till att det istället blir texter som belyser snarare än meddelar. Att belysa kan vara ett sätt att säga att analys och försök att gå djupare ska sättas framför det tröttande löpsedelsspråket.
Alla vet att många kvinnor utsattes för sexuella övergrepp på nyårsafton, i Köln som i Kalmar. Men det behöver jag inte informera om, det är allmänt känt. Alla vet att det inte kom några asylsökande via Kastrup och Öresundsbron igår. Det är också allmänt känt. Ska jag skriva om dessa saker måste jag försöka bidra till att förstå varför det ena händer och det andra inte händer. Allt annat är meningslöst. Det vore som att blogga om att jorden är rund. Se inte detta som några nyårslöften utan mer som mål för mig själv. Vad bloggandet ska tjäna till framöver står väl också för mig klart, om inte nu så ganska snart.
Bilderna idag får tjäna som uppfordrande exempel på vårt behov av vila och tystnad. Den runda jorden fortsätter att snurra när vi vandrar utmed stranden, tysta, och när vi gör det går våra tankar till offren för terroristattacken mot Charlie Hebdo och kosherbutiken i Paris för precis ett år sedan, med läsning av Kenan Maliks text.
3 kommentarer:
Käre Thomas, jag läser ju varje dag det du skriver, men jag skulle ändå vilja säga att jag har lika stor glädje av Astrids fantastiska bilder, ja ibland är jag lika nyfiken på 'vad det blir för bild denna morgon'. Hälsa henne det. STEWE
Stewe, Astrid hälsar och tackar. Det gör jag med!
Astrids bilder är bedövande vackra och de behövs i allt det nya och dystra.
Det gör ont att inte längre kunna planera för fädernesgårdars överlämnande till nästa generation. Det finns tyvärr ingen "nästa" generation" hur gärna vi än vill hoppas på en sådan. Vi svenskar är snart en minoritet i vårt eget land både vad gäller etnicitet och religion. Själv har jag ett ankarbarn i USA, men islamiseringen och våldet eskalerar även där. Trots detta tror jag ändå att USA förmår hålla stånd lite längre än Sverige som styrs av en regering som varken har kompass eller inre moral.
Det kan dock ta en stund att avveckla företag sälja gård och ägor i Sverige. Så småningom kommer vi dock att ansluta oss till "Utvandrarna" som lämnar Sverige " en masse" eftersom vi inte iängre ser någon framtid i Sverige för oss och våra barnbarn. Tryggheten har tagits ifrån oss efter två åkgräsklipparstölder där vi har bevis för att förövarna har stått och plockat röda- och svarta vinbär i avvaktan på att vi skall släcka i uterummet. Polisen var här och vi visade dem t.o.m. utspottad kula med röd - och svart vinbär. Enligt polisen kunde man ingenting göra. Hallå! Här finns ju DNA, varför inte samla in det för framtiden?t Polisen visade ingetbintresse. Otroligt i mina ögon!
Vi väljer nu att bryta samhällskontraktet med Sverige, eftersom vi inte får någonting tillbaka. Varför skall vi betala skatt utan att få något tillbaka bara för att en regering utan mandat har beslutat om permanent uppehållstillstånd för alla dessa män som uppger sig vara syrier eller ensamkommande flyktingbarn i 25 - 35 år som uppger att de är under 18 år. Det är ju så uppenbart för alla att de inte är barn. Jag har t.o.m. arbetat med s.k invandrarungdomar på gymnasiet som uppenbart är 38 - 40 år. Alla blundade och låtsades.
I avvaktan på flytt införskaffar vi en skarp vakthund som skall varna oss för den nya tidens förövare till dess vi kan lämna Sverige för gott. Vi utökar även andra preventiva åtgärder i och runt hemmet såsom videoövervakning, belysning och annat som man inte lägger upp på nätet. Andra åtgärder talar man inte ens om.
Vi bor på landet, ack så tryggt för några år sedan. Vi är rädda och alltid på vår vakt! Det är fruktansvärt! Jag varnar t.o.m. sönerna (över tjugo) från att vistas ensamma i deras respektive studentstäder eftersom även de riskear att gruppvåldtas av män.
Skicka en kommentar