Lars Vilks: Becirov |
Jan Valdelin
Uppdatering: med anledning av Björns kommentar lägger jag här nu ut några länkar med exempel på vad jag menar. Den som vill läsa fler hittar dem lätt med googles hjälp.
Första exemplet här. Andra här. Ett tredjeexempel hittar ni här. Liksom ett fjärde här. Jag nöjer mig med fyra. Resten finner intresserade läsare själva.
Uppdatering: med anledning av Björns kommentar lägger jag här nu ut några länkar med exempel på vad jag menar. Den som vill läsa fler hittar dem lätt med googles hjälp.
Första exemplet här. Andra här. Ett tredjeexempel hittar ni här. Liksom ett fjärde här. Jag nöjer mig med fyra. Resten finner intresserade läsare själva.
5 kommentarer:
Jag kanske borde ha tagit i mer i det jag skrev om boken. Sitter det nu en stackare i Frankrike och bokstavligen tror att det i Sverige är "ett brott att hissa den svenska flaggan och att sjunga psalmer i kyrkorna på skolavslutningen" så är det illa! Jag höjde på ögonbrynen för just de raderna eftersom de var en bra bit under nivån i andra delar av boken, och jag föredrar att diskutera saker som är mer väsentliga, men där kanske jag tänkte fel? Jag är inte så insatt i saken, men är det inte så att rektorerna lokalt har ett avgörande ord i hur skolavslutningar arrangeras? Antar att det finns förordningar från högre myndigheter att hålla sig till, men en förordning är inte en lag. Förmodligen kan också ateistiska och icke-kristna men samtidigt icke-muslimska föräldrar också ha synpunkter på vad deras barn skall göra på skolavslutningen (liksom kristna grupper som inte gillar svenska kyrkan).
Björn, ett brott mot den politiska korrektheten. Alltså inte i juridisk mening ett brott. Om man inte ser hur detta problem går som en farsot över landet, ja då vet jag inte hur man ska göra för att fästa uppmärksamhet på det. Men din reaktion indikerar att man i alla fall inte kan skriva så som jag gjorde, utan att man verkligen måste förklara - utförligt och med exempel. Så ditt inlägg beror i slutändan på min formulering.
Jag gör nu några länkar inne i Jan Valdelins gästkrönika (längst ner) med några kuriösa exempel på vad jag menar´.
Jag hade fel om det juridiska, det finns en lag i bakgrunden. Det borde jag ha vetat som medborgare naturligtvis. Jag ber om ursäkt för det.
Sedan finns det lagtolkningar när man kommer ut i praktiken. Vad de kristna 'traditionsbevararna' verkar ha svårt att inse är att deras 'bevarande' fungerar som vägröjare för andra religioner. Om en skall ha förmåner så skall alla ha det, eller hur? Då är det enklare att slå fast att skolan är konfessionslös, det enda med religion den har att göra är en så objektiv religionsundervisning som möjligt, och samfunden och deras mer eller mindre konstiga påhitt hålls så långt borta som det någonsin går. Annars får de nog räkna med att det kan bli skolavslutningar i moskeer, synagogor, frikyrkokapell tillhörande de mest egendomliga sekter, hindu-, buddhist- eller sikhtempel! (Från min synpunkt: de har ju fel allihop!)
Den stora frågan kvarstår, den icke alltid uttalade:
Vad innebär det för ett samhälle när Islam och dess tillbedjare tar sig in?
Hur gick det i Libanon, "lilla Paris"?
Är det en berikning eller..?
Skapas det dynamik månne?
Eller är det som jag tror, att vi importerar en ny underklass att civilisera.
HUBERT
Skicka en kommentar