Igår var vi i Simrishamn hela dagen. Vacker solkust trots att vi tvingades passera motbjudande Kiviks marknad. Och så satte vi oss till bords och åt sill och potatismos med rårörda lingon. Bakom oss talade en mycket bekant röst som jag först inte kunde placera. Mot slutet av måltiden var jag nästan säker på vem han var,
Jimmy Touré från Guinea. Vågade mig fram, presenterade mig och hälsade. Det blev ett ömsint och mycket rörande möte med en man jag inte mött på 42 år. "Ah, men Thomas" sa han på bred skånska när han såg mig. Också i hans blick fanns ett övertygande igenkännande, som både förvånade och gladde mig. Han gifte sig på 1970-talet med en av mina arbetskamrater, vi var förtjusta i varandra. Henne har jag läst om ibland eftersom hon sitter som politisk sekreterare för Miljöpartiet i Skånehuset. Men Jimmy hade jag inte sett sedan då, för länge sedan i Malmö (trots att jag förstås snappat upp hans namn i samband med olika arrangemang han deltagit i). Det var som att möta en del av mig själv, den del som var 19-20 år, dekoratör på Ohlssons herrekipering och en del av det Malmö som just skulle komma att genomgå radikala och stora förändringar.
Jimmy kom till Malmö 1970. Han och Ann blev ett kärlekspar ganska tidigt och sedan mitten av 1970-talet bor de utanför Simrishamn. Jimmy har utbildat massor med skånska ungdomar i dans och rytmik och han är en sedan många år etablerad och viktig person i det skånska musiklivet. Cirkeln är sluten för mig. Vi skildes åt som ungdomar och möttes som pensionärer. Det blev många skratt och goda, varma handslag.
Bild:
Jimmy Touré vid min sida i Simrishamn. Foto: Astrid Nydahl
.jpg)
2 kommentarer:
Hej!
För Jimmy och för min del, som fick mötet refererat för mig, var det väldigt roligt att ni träffades. Minnet av en röst är starkt, om än kanske inte lika starkt som minnet av en doft vad jag hört.
Jag skulle just maila dig, då jag såg att jag hade fått en mail som tipsade mig om att du skrev om mötet och mig. Världen är trots allt liten!
Tack för dina böcker!
Det skulle vara roligt om vi kunde ses.
Hälsningar Ann
Hej Ann, tack ska du ha, jag blev väldigt glad att du skrev här.
Ja, världen är liten (och Skåne ännu mindre). Egentligen är det konstigt att vi inte stött ihop tidigare, dels med tanke på att du arbetar i Kristianstad där jag bor, dels att Astrid och jag tar oss till Simrishamn varje sommar.
Glömde ju säga till Jimmy att det förutom rösten också var att han diskuterade Guinea med sin bordsgranne, så jag lade ihop faktorerna och vågade mig fram för att hälsa.
Ja, det hade varit roligt att ses. Sommaren är fullspäckad, Astrid är i London just nu och ger sig sen iväg på ännu en längre resa när hon kommit hem för att vända.
Nu har vi varandras adresser, så vi hörs av. Hälsa Jimmy varmt! Och tag emot en varm hälsning själv! Thomas
Skicka en kommentar