Visserligen blev en guldbutik rånad under vapenhot igår, men det är inte den brottsligheten som är vanligast. I ingressen till gårdagens artikel om brott och straff läser jag:
"För asylsökande och andra icke-européer räcker det med lindriga brott för att dömas till utvisning. Men EU-medborgare kan vara vaneförbrytare eller begå grova stölder utan att utvisas. Orsaken är direktivet om den fria rörligheten."I den uppföljande artikeln idag står det:
"Med en specialpreparerad väska stoppades tjuven tre gånger på två veckor i olika affärer. Trots det slapp han utvisning. Orsaken – hans nationalitet. Åklagaren Marie-Louise Holmberg i Kristianstad har den senaste tiden yrkat på utvisning i flera fall där Kristianstads tingsrätt sagt nej. Hon betonar att hon inte krävt utvisning mot bättre vetande."
Låt oss bortse från journalistens undermåliga svenska, den är standard idag (man stoppade förstås inte tjuven med hjälp av en specialpreparerad väska!) och istället ägna oss åt sakfrågan. Jag förstår att det handlar om "den fria rörligheten" inom Schengenområdet. Jag förstår men blir ändå inte klok på varför människor som förstör livet för andra och utgör en daglig plåga i vår stad, i vårt land, ska få så mild behandling, att de närmast kan betrakta den som en inbjudan om fortsatt brottslighet och fortsatt vistelse i Kristianstad.
Det finns ett prejudikat:
Det är kontanta besked. Vi vet hur framtiden ser ut. Men vi måste förstås inse att den kommer att bli avsevärt mycket värre än nutiden. När man från rättsvårdande myndigheter ger dessa individer och ligor en så mild behandling kan resultatet bara bli ett. Har vi bett om det? Ja, jag har röstat ja till EU-medlemskap, men jag menar inte att jag därmed givit en röst för en brottslighet som gör livet till ett oroligt och skrämt vardagsläge för många gamla människor, och för småhandlare eller andra individer som på stan får ta konsekvenserna av den förda politiken. Jag röstade inte ja till EU för att "få dela" vissa länders extrema brottslighet. I en ny folkomröstning skulle detta "delande" få kraftigt genomslag i opinionen, inte minst här i Skåne, det är jag övertygad om."Kristianstads tingsrätt lutar sig tillbaka på en dom från 2009, där Högsta domstolen inte ansåg att det var tillräckligt allvarlig brottslighet med fickstöld mot två åldringar för att utvisa en kvinna från ett EU-land."
5 kommentarer:
Jag kan så väl förstå, alla de röster som sa ja till unionen. Med öppnare gränser och ett närmande mellan människor och kulturer i europa. Men i många av de val vi gör i livet, så föreligger det inte någon möjlighet till att bara välja ut russinet i kakan. Det var många opinionsbildare som innan EU valet -94 just varnade för utfallet av öppnare gränser.
Och idag så ser vi de negativa konsekvenserna av det. Men kanske man bör väga det ena mot det andra(?)
Vi som röstade nej gjorde det med hänsyn till den faktiskt existerande Europeiska gemenskapens regler och vad de skulle innebära. De som röstade ja röstade på Ingvar Carlssons/Ulf Dinkelspiels m.fl. uppdiktade "gemenskap" där vi fick bestämma allt själv samt få mer sprit.
Åtminstone är det en tröst att vi inte är med i euro-zonen, men jag utgår från att arbetet i den riktningen fortsätter utan uppehåll.
Björn: Må så vara att det fanns de som resonerade så som du skriver men du kan inte förneka att det var högst regionalt var ja/nejrösterna fördelades i landet. Kolla in SCB:s samlingspublikation för folkomröstningen 1994 (Excel):
http://www.scb.se/Pages/ProductTables____76856.aspx
I Kristianstads och Malmöhus län dominerade Ja-andelen och inte bara i de välmående kommunerna. Cirka 67% av de röstberättigande röstade för "Ja" i Malmö stad och ca 63% av väljarkåren i Landskrona lade sin röst för "Ja". Även i de mindre industri- och jordbrukskommunerna som Bjuv, Tomelilla, Sjöbo och Klippan dominerade Ja-rösterna stort jmft med liknande kommuner i resten av landet. Att så många av de väljarna i de här kommunerna som lade sin röst för ja skulle resonerat som du skriver tror jag inte ett ögonblick på.
Sedan 1994 har så mycket hänt som liksom kastat hela frågan upp och ner. Jag tror att många av de som då var för EU är i dag skeptiker, medan många som då var emot (vänstern) är i dag betydligt positivare, troligtvis därför att EU i dag motsvarar många av globalisternas önskedröm, den om vidöppna gränser. EU liknar mer och mer ett socialistiskt projekt.
Karl, betyder det att de som var närmast de danska och tyska spritbutikerna också var mer benägna att rösta ja till EU (vilket väl gott ryms som en del av mitt resonemang)?
Vad som är "socialist" är ju en definitionsfråga, men de som gillar EU stämmer knappast med min definition. Jag ser dem som politiska föredettingar från de stora socialdemokratiska partierna samt trotskistiska sekterister.
Skicka en kommentar