Måste jag ha en åsikt om allting? Räcker det inte att jag äcklas av sakernas tillstånd? Jag förstår numera inte vad en åsikt gör för skillnad.Bara i de konkreta handlingarna och sammanhangen finns det en smula fog att öppna munnen, kanske inte ens då. Det tumult som pågår kanske inte ens leder till något bättre.
Att avstå från åsikterna och stilla betrakta skeendet. Att se dem för vad de är. Att inte skriva ut några frihetsgarantier.
*
Eller som E.M. Cioran skriver i Om olägenheten i att vara född:
"Fri är den som har insett det fåfängliga i alla ståndpunkter, befriad är den som har dragit konsekvenserna av det."
och:
"Jag avskaffade ord efter ord ur min vokabulär. När massakern var slut, överlevde ett enda ord: ensamhet. Jag vaknade överlycklig."
Foto: Ulrika W, Finland
Uppdatering: jag konstaterar att Bjurwalds bok inte blivit den pk-mediala succé som jag förväntade mig. Här skriver Svenskan, och här Aftonbladet. Min blygsamma recension hittar du här.
5 kommentarer:
Fler åsikter behöver världen inte. Däremot frågor, fakta som hjälper till att bena ut, ge andra relevanta synvinklar, ifrågasätta när detta är påkallat.
Ofta, ofta tänker jag att min värld vore bättre om inte jag hade åsikter hela tiden. Ibland försöker jag öva mig på att inta en mera "där går ett tåg, det ger jag fan i"-aktig attityd. Idag ska jag sitta på styrelsemöte på jobbet och öva mig på det, till exempel.
Anna, jag tror på det här, man måste försöka tänka så som du säger:"där går ett tåg, det ger jag fan i". Men det är kanske något av det svåraste. Lycka till med mötet idag!
Ursäkta om jag verkar filosfiskt (eller kan det vara språkanalytiskt?) petig, men om du hävdar att du är äcklad så har du väl uttryckt en åsikt?
Vad jag opponerade mig mot redan som ung industritjänsteman i facket för över en mansålder sedan är åsikter/tyckande i diskussioner. Tyckte man skulle försöka gräva upp fakta och prata om dem i stället för att ägna sig åt "tyckande" eller åsikter. Eftersom det är sällan man har heltäckande kunskaper i något ämne borde det åtminstone medföra en viss ödmjukhet/försiktighet när man diskuterar. Ibland har jag dj-t svårt med tvärsäkra människor, särskilt om man kan misstänka att den tvärsäkra retoriken bara är en mask som döljer en osäker liten skojare.
Att hävda en bestämd åsikt handlar ofta(st)om att ansluta sig till en stam. Att markera tillhörighet. Åsiktsraseriet i krönikor och bloggar kanske är vår civilisations sätt att ersätta klanstriderna?
Det första citatet från Ciorian, är kanske delvis ett alldeles utmärkt svar på det du skriver inledningsvis.
Det andra citatet är ju inte det ens delvis - utan något temporärt självvalt.
Själv har jag valt mina egna avskaffanden, för att försöka förstå mer. Ensamhet är då något som nu hamnat i det/mitt/allas? förflutna; dvs, livet är vad som kommer först. Som alltid, tack och lov.
Lite ensamt är allt som oftast tanken då förstås, men detta är ju aldrig något som egentligen är "ensamt"?
Inte för mig, i alla fall.
Att tänka och försöka förstå, är nog något som förhoppningsvis har framtiden för sig.
Som nog alltid kanske.?
Skicka en kommentar