Kämpade oss fram till busshållplatsen i morse. Jag med käpp, Astrid med rollator.
Jag tilltalade en ung beslöjad kvinna. Hon stod som en sten framför mig, orörlig, stum. Som om hon med arrogans redan i tonåren ville visa sin form av integration.
En pojke i samma ålder såg, tog mig i armen och gav sin sittplats till mig.
Nej, jag vill på inga villkor vara med om detta. Kan känna lättnad över att ha drabbats av denna dödliga sjukdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar