"Det är en fördel för mig att det bedrövliga tillståndet i det här landet sammanfaller med min bedrövliga ålder. Jag står hellre ut med att tiden nu förvärrar mina olyckor än med att min lyckliga period skulle ha störts."
Michel de Montaigne, Essayer, III/IX, Om fåfänglighet (Översättning
av Jan Stolpe)
Oavsett vad jag läser varje morgon eller ser i nyhetssändningar om kvällen vill
jag hålla mig kvar vid Montaignes ord. Jag har läst hans essäer så många
gånger, men fick en påminnelse med just dessa ord av en vän.
Att ha dem framför sig är att återgå - om man någonsin lämnat - till den
illusionslösa utsikten. Både i privatlivet och det som möjligen kunde kallas
det samhälleliga måste jag befinna mig där. Jag behöver inte upprepa namnen på
alla de platser där katastrofen utspelar sig. Jag behöver inte ens säga något
om vad som sker i mitt eget land. Det enda som behövs är att läsa Montaignes
ord, igen och igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar