Foto: Astrid Nydahl |
"...utan fågelsång och helgmålsringning kan jag inte riktigt föreställa mig ett lyckligt liv", skrev Richard Swartz
i Dagens Nyheter. Det är en mycket intressant tanke eftersom den kan
sammanfatta det som skiljer vår snäva tid från ett större och längre
förflutet. Det är ett faktum att djur, från de minsta insekterna till de
största däggdjuren, både hotas och i många fall också utrotas.
Det
omänskliga ligger mig varmare om hjärtat än det mänskliga. Skulle det
vara något konstigt i det? Nej det tycker jag inte. Helvetet på jorden
är i nio fall av tio det mänskliga. Undantagen känner vi alla. De består
främst i de vetenskapliga landvinningarna. Våra mediciner, våra
kulturella landvinningar, våra verkliga framsteg. De illusoriska tillhör
kategorin människoskapad människofientlighet. Men det omänskliga, det
som ligger utanför och bortom människan, är alltid det
eftersträvansvärda. När jag sitter vid havet och bakom mig hör
fågelsången tänker jag ungefär som Richard Swartz. Det hade jag inte
velat vara utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar