 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Vi måste nu se på världen, staden, genom ett filter för att uthärda åsynen av den. Jag avskydde vår tid, jag var inte den enda. Vi var framme vid en punkt varifrån ingen återvändo fanns.
Denna punkt återkommer, gång på gång. Och varje gång den kommer tror vi oss leva i en unik, tidsbestämd och särskild, plats i historien. Det gör vi inte. Vi har bara börjat på en tid som funnits förut, en tid där gatans, stadens, våld och krig, plötsligt och på nytt överskuggar allt annat.
Paris under ramadans första vecka kunde erbjuda andra exempel: en man misshandlas i Paris för att han äter glass, en annan slås omkull på väg ut från kvartersbutiken där han köpt öl ("Förstår de då inte att det är kränkande att se sådant lättsinne under ramadan!") - nyheter som dessa tycks sakna relevans efter varje större terrordåd.
Egentligen borde just de vara så upprörande eftersom de exemplifierar vad vi förväntas lyda. Vi, i meningen icke-muslimer, förväntas lyda. Inte heller det tycks Europa och européerna ha förstått.
***
Strändernas skönhet utkommer den 8 juni i Maria Björkmans översättning på Elisabeth Grate Bokförlag. Jag återvänder då till den med en recension.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar