Fåfängan igen. Lärdom?

Foto: Astrid Nydahl

Ingenting blev bättre av försöket att vara med. Tvärtom. Den senaste veckans händelser har förstärkt mitt mörker. Ingenting blir som man avser, man missförstås, man säger fel saker när man håller festtal... allt det har jag fått slängt över mig i efterhand. Vad tjänar allt till? Fåfängt är det och minnena som de unga bär med sig blir smutsade av det som ryktas, sägs, avses eller antyds. Allt familjeliv är svårt. Och det blir minst tredubbelt svårt i en stor familj. 

Är detta något att prata om? Naturligtvis inte. Jag gör det endast preliminärt, så får vi se senare. Om inte annat bidrar det till att jag är bättre förberedd nästa gång. Att säga nej är ofta klokare än ett förfluget ja.

Cioran skriver i Utopins mekanism, i Historia och utopi (Symposion 1992, översättning av Jon Milos): 

"Ett stort steg framåt togs när människorna fick klart för sig att de måste förena sig och organisera sig i ett samhälle för att bättre kunna plåga varandra."