Terrorns och krigets dagar

Foto: Astrid Nydahl

Det är januari 2016. Men jag befinner mig mest i juni och juli 1940. Där följer jag det andra världskriget från ett Londonperspektiv. Det är Mollie Panter-Downes som skildrar den brittiska huvudstaden vecka för vecka. Hon börjar när Hitlers Tyskland invaderar Polen och fortsätter sedan med all den dramatik som präglar fortsättningen. 

Jag köpte hennes bok London War Notes i London på julafton. Det som fick mig intresserad var ett bord på vilket det låg en rad titlar - 112 stycken finns det totalt i serien - med samma gråa omslag. De ingår i Persephone Books serie med "kriminellt bortglömda författarinnor" som återutges. London War Notes utkom första gången 1971 och innehåller samtliga de krönikor hon skrev för tidningen The New Yorker under kriget. 

Mollie Panter-Downes (1906-1997)

Det är märkligt att gå djupt ner i en annan tid och upptäcka hur lik den ändå är vår egen. Människornas agerande, det de säger till varandra, var och hur de samlas i krigstid, vad pressen skriver eller förtiger, hur politikerklassen agerar, allt det och mycket annat får mig att reflektera över det grundläggande mänskliga. Mollie Panter-Downes hade jag förstås aldrig hört talas om. Nu vet jag en del om henne, och det återkommer jag till i en framtida recension av London War Notes.

Foto: Astrid Nydahl

Annars njuter jag mest de fina vinterdagarnas stillhet. Utanför huset tjuter vinden sedan länge. Snön fyger från fälten ut över byvägen, just i kurvan ("vrian" som de äldre säger) där bussar och bilar brukar fastna om det är mycket snö. Nu är det bara en aning mer än puder, så det problemet lär inte uppstå. Men jag stannar inomhus. Läser. Vilar. Lagar god mat. Håller mig lika vit som vintersnön. Ser film. Dagarna kommer och går.