Medicinskt, mirakulöst och magiskt

Foto: Astrid Nydahl

Att samtala med representanter för läkekonsten har sina fina sidor. Det har jag gjort idag.

Efter en längre sittning och två korta promenader vid Östersjön - med obligatoriskt kaffe och fågelskrän i flyttider - åkte vi till det apotek där mina postoperativa hjälpmedel finns.

Jag diskuterade sår, smärta och läkning med kvinnan där. Hon tyckte att det var orimligt att jag efter snart tre veckor fortfarande har så svåra smärtor att de väcker mig om natten. Rekommendationen löd: mer morfin eller annat smärtstillande preparat. Jag frågade henne om inte whisky gick lika bra. Jag tolkade hennes blick som att hon tänkte att det var hög tid för mig att bruka allvar.

Här hemma  finns allvaret. Och för första gången har jag med assistens lyckats byta knäförbandet utan sjukhusinblandning. Det blev förstås snett och vint, men ändå. Det bästa av allt var att få se såret och konstatera att det fortsatt läker så fint.

Från sängen och såret gick jag därför direkt till Pia Tafdrups Smagen af stål. Om gud vill och det är medvind ska jag försöka få en recension klar under dagen. Det blåser friskt och framför oss körde en bil med nummerplåten GOD 113 - eftersom det är numret efter larmnumret så måste det betyda att det finns en direkt linje till högsta instans. Jag vågar inte prova utan lever kvar i vardagens blandning av medicinskt, mirakulöst och magiskt.