tisdag 9 augusti 2016

Jünger, Montaigne, nätter och dagar

Foto: Astrid Nydahl
Jag blandar Joyce Carol Oates med Jünger och Montaigne och det fungerar. Oates och Jünger – På marmorklipporna -  på natten och Montaigne på dagen.

Isvatten och fluortabletter på natten. Kaffe och stekt ägg på dagen. En sådan kost kommer jag långt på. Fågelsången pågår mellan de svarta molnen som försänker landskapet i ett vänligare ljus.  

"Vi äter och dricker som djuren, men det är ju inte några handlingar som hindrar själsverksamhet. Med själsverksamhet bevarar vi vårt övertag över djuren; erotiken, däremot, tvingar alla andra tankar under oket; med sin tyranniska auktoritet brutaliserar och förfäar den all teologi och filosofi som finns hos Platon, och ändå beklagar han sig inte. På alla andra områden kan man bevara en viss anständighet, alla andra verksamheter lyder under hedersregler, men erotiken kan man inte tänka sig annat än skamlös eller löjlig. Försök, så får du se om det går att hitta något klokt och omdömesgillt sätt att göra det! (...) Nog är vi ena riktiga djur när vi kallar den handling som sätter oss till världen för djurisk?" (Montaigne, bok tre, kapitel 5, övers. av Jan Stolpe).

Ja, vi äter och dricker. Vi utövar olika former av själsverksamhet. Vi älskar och förökar oss. Vi gjorde det en gång i tiden, skamlöst inte minst, men andra har tagit vid och fortsätter.

Utan maten, drycken, litteraturen och kulturen överlever jag inte. Den yttersta glädjen är att se alla de barn som mina egna barn skaffat. Se dem, leka med dem. Se deras ögon spegla kedjan som förbinder det förflutna med framtiden. Ja, i sådant finns kärleken. Och i den övergår nattens läsning i dagens.


1 kommentar:

Cello Jr sa...

Tack för dina läsvärda ord, så här vi dagens slut.

1) Orden om erotiken kunde vara mina egna. Jag förstår hur religiösa och filosofer förbannat den. Den ställer till elände. Krossade hjärtan. Olyckliga barn. Bedragna män, bedragna kvinnor. Men ur smärtan föds musik och poesi.

2) Och barnbarn. Får nästan dåligt samvete av hur mycket man älskar dem. Älskade man deras föräldrar lika mycket eller har man glömt?