Viljan och omständigheterna

Foto: Astrid Nydahl

Inför den psykiska undergången är viljans makt så liten

att den knappt ens syns eller hörs. Vägen ner är kantad av smuts, oväsen och tvära kast.

 

Ville jag något annat kunde jag inte nå det. Alldeles framför mig var det omöjligt att ens ta på, än mindre sluta handen runt. Händernas darrningar var inte bara uppseendeväckande, de fanns alltid som ett hinder i vaket tillstånd.

 

Skulle jag vara med på en födelsedagsbjudning? Skulle jag vilja fira midsommar tillsammans med de andra? Frågorna har ställts i så många år nu, att de flesta borde veta svaren i förväg.

 

Jag vistas i det fiktiva. Jag vistas i det skapade. Allt det är verkligare än köttet och blodet. Den psykiska undergången är kanske också den fiktiv.

 

Varje gång jag öppnar boken stelnar jag till. Har jag inte läst dessa ord många gånger? Det är en alldeles ny bok. Jag öppnar den och tänker flera varv kring det omöjliga innan jag tar fram pennan och gör understrykningar.

 

Viljans makt känner jag inte. Viljans makt hör det förflutna till.