Isande vind, värk och gömslen

Fernando Pessoas fik i Lissabon, lavering: TN.

Jag tänkte haka på gårdagens bloggtext som var ett utdrag ur en dagbok av den ungerska författaren Sándor Márai:

"Isande vind, som dolksticket från en maffians lönnmördare. Mars är revolutionernas, avföringsmedlens och pessimismens månad."

Det var den 28 mars när han skrev sin dagboksanteckning men den passar minst lika bra den 19 eller 20 mars i år. Vinden äter sig rakt genom kläderna och eftersom jag varit hos min specialistläkare under tisdagen vet jag vad det innebär. Hon är i själva verket hudläkare och det gör att människor tror att jag har fel när jag säger att hon är den specialist som behandlar min artrit. Men jag har alldeles rätt. Artriten kommer av psoriasisen, de två sjukdomarna hänger ihop och kan betraktas som en och densamma.

Just nu är jag optimistisk. Min lever har en sådan motståndskraft att varken ett års behandling med cellgifter eller återkommande djupdykningar i diverse buteljer skadat den. Däremot har både ryggen och högerarmen tagit skada av vinterns murmeldjursbeteende. Det duger uppenbarligen inte att sitta vid datorn dagarna i ända. Musarmen anmäler sig. Så nu ska jag få remiss till sjukgymnast samt instruktioner om ett helt nytt tangentbord där högerarmen inte måste fara och flänga och bli kroniskt inflammerad i musklerna.

Nå, den isande vinden till trots. Igår kväll inhandlade jag godis till barnbarnens påskfirande. Vi möts här. Och jag köpte god påsköl - ännu ej avsmakad men av tradition betraktar jag den som god.

Det som sker i världen orkar jag just nu inte med. Det är 10-årsdagen för den kriminella och grymt kontraproduktiva invasionen av Irak. I Pakistan, Somalia och Jemen krigar USA med drönare - till vilken nytta då? Messias Obama ankommer till Israel men det kommer knappast att leda till något gott. I Danmark har man anstiftat en hetsjakt som till och med fått journaliststuderande att protestera. Det handlar om DK2 och deras sätt att i 30 minuter angripa och smutskasta Lars Hedegaard trots att han utsatts för ett mordförsök och hålls gömd av säkerhetspolisen PET. Ja, det är en skitig och otäck värld. Jag önskar att jag vore en varelse som kunde gömma sig under flera lager löv och grenar - året runt. 

Idag onsdag anländer en ny engelsk studie om den albanska frihetsrörelsens historia, från 1940 fram till de senaste Balkankrigen på 1990-talen. Den tar jag med mig till sängs, drar täcket upp till hakan och läser med penna i handen. Recension kommer förstås när den läsningen är klar, det kan dröja en vecka eller två.

Med tanke på min värkande högeraxel är detta det längsta blogginlägg jag klarat att göra på ett tag. Det kommer inte att upprepas de närmaste dagarna.