Hennes
mamma är namne med filmstjärnan. Greta Gustafssons dotter är
huvudperson i Birgitta Bouchts roman, hon heter Tusenblad och har
just ramlat i badkaret och blivit liggande med bruten lårbenshals. Det
är fyra dagar kvar till hemtjänsten ska komma in i hennes lägenhet.
Romanens öppning ger en kuslig, klaustrofobisk känsla som blir rent
fysisk. Den är också skriven så att man direkt känner igen Bouchts sätt
att berätta om våra tillkortakommanden, drömmar och idéer. Tusenblad har
ett helt liv bakom sig, naken och frusen i badkaret, oförmögen att ta
sig upp, berättar hon sitt liv för oss. Den geniala lösningen är alltså
badkaret. Det blir både talarstol och minnespalats för Tusenblad. Hennes
berättelse ledsagas av Simone Weils ord: ”I djupet av varje människas
hjärta bor en okuvlig förväntan om att gott, inte ont, skall vederfaras
henne.” Två centrala gestalter följer
Tusenblad. Den ena är Evert Taubes Karl Stranne från Smögen, han som
blir surrad till rors på briggen Blue Bird of Hull. Den andre är
Christian Salgado som kommit hela vägen från Brasilien in i hennes liv. I
badkaret tänker hon att själva ålderdomen är en avgrund fylld av
minnen. De sträcker sig från barndomens och framåt. Hon lyckas på något
förunderligt sätt komma till försoning med sig själv, och trots den
olycksbådande situationen kommer ett stort lugn in över henne. Kanske är
den väntande döden trots allt bara en djupare och tryggare sömn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar