 |
| "Antifascismen" som medieperformance. Malmö i lördags. Foto: Roger Sahlström |
Lars Vilks kommenterar det
jag skrev om SDL och vänsterpöbeln i Malmö. Hans infallsvinklar är ytterst fruktbara och kan fungera som plattform för en ny och betydligt intressantare diskussion:
"Mest säljbara är demonstrationer där det uppstår våld och
sammanstötningar. SDL är en helt marginell organisation som inte har
några förutsättningar att bli någon maktfaktor."
Och
"Men det som är intressant med det svenska fenomenet är att en obetydlig
organisation kan skapa identitet och uppmärksamhet genom att
demonstrera: Ett tjugotal demonstranter mot upp emot tusen
motdemonstranter. Antirasisterna springer på alla bollar och lika
osvikligt som Pavlovs hundar kommer en mindre grupp av våldsbejakande
frihetskämpar att överskrida yttrandefrihetens spelregler. SDL lyckas
med detta enkla knep att marknadsföra sig och dessutom inkassera
sympativinster. Demonstrationen som medieperformance fungerar ännu som
ett taktiskt instrument."
 |
| "Vänster" och "höger" i metamorfosen hönster. Foto: Roger Sahlström |
Är det alltså så att den mediala uppmärksamheten blir själva "händelsen", medan problemdiskussionen - islamiseringen - helt försvinner? Ja, jag tror att det är så. Och för varje ny hårdrockvideo och för varje nytt vulgärinlägg på SDL-sidan bidrar de aktivt till att den försvinner. Vem orkar diskutera svåra sociala problem när man kan skrika invektiv till varandra, ackompanjerad av en eller annan sorts brölande rockmusik? Inte jag i alla fall. Lägger därför Lars Vilks ord på minnet:
"Demonstrationen som medieperformance fungerar ännu som
ett taktiskt instrument."
3 kommentarer:
Att politik innehåller inslag av teater har varit erkänt i åtminstone 2500 år, förmodligen längre. Tal, symboler, åtbörder etc. kan lika gärna framföras på teatern som på ett politiskt möte.
Problemet med en del grupper av typen AFA verkar vara att de inte uppfattat att det politiska landskapet har förändrats. På nittiotalet marscherade renodlade nazister av våldsam typ på gatorna, men slogs tillbaka. Att tillämpa samma taktik mot sd-arna idag är olämpligt. Vad sd idag handlar om är förmodligen ett antal personer som fått politiska uppdrag, bra betalda sådana, och som vill fortsätta med det. De kan inte bemötas med gatuslagsmål. Utomparlamentariska bruna grupper kan tigas ihjäl alternativt handhas av polis om de överträder några lagar. Grupperna inom ultrahögern är förmodligen tacksamma varje gång de får uppmärksamhet. Varför skall de få det då?
Ultrahögern och sd kan leva högt på att vänstern i Sverige och Europa inte fungerar som vänster längre. Där ligger det verkliga problemet.
Vad SD handlar om i dag är att det är det enda partiet som talar klarspråk om en av vår tids svåra utmaningar. Där ligger det verkliga problemet.
Björn Nilsson,
du har upppenbarligen matats och svalt etablissemangets förgiftade barkbröd om sakernas tillstånd.
Nåsta gång en skola brinner vill jag därför vaccinera dig att inte tro det handlar om en klassfråga.
Det är en kulturgärning.
HUBERT
Skicka en kommentar