 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Bob Dylan skriver i Memoarer (Chronicles, översättning av Mats Gellerfelt 2004):
”Till och med de senaste nyheterna gjorde mig nervös. Jag föredrog gamla nyheter. Alla nyheter var dåliga. Det var skönt att slippa ha dem mitt framför ansiktet hela dagarna. Tjugofyra timmars nyhetsbevakning skulle ha varit ett helvete.”
När Bob Dylan skrev sin bok var det alltjämt en mardröm och ett helvete, att tänka sig dygnet-runt-nyheter. Sedan dess har planeten gödslats av amerikanska och brittiska kanaler med just den profilen, i vår del av världen. CNN, BBC, Skynews och andra är en del av det allmänna medvetandet. Och så finns sådana kanaler förstås överallt annars också.
Jag har själv, på grund av yrke och passion, blivit en sådan människa. Beroende, fixerad, alltid upptagen av just ”nyheterna”. Under Putins angreppskrig mot Ukraina har förstås allt detta gått att både förklara och försvara. Men annars? Varför har också mobiltelefonen blivit en nyhetsförmedlare och varför kunde jag sedan jag skaffade den första själv inte längre ens ta till havet eller skogen utan att läsa dessa nyheter? Det är inte många år sedan jag gjorde det. 2016 närmare bestämt, sju år sedan bara. Dessförinnan förlitade jag mig på en vanlig telefon, men sedan Telia klippte alla ledningar försvann valmöjligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar