Fundera på varför det sammanhållna alltid är bättre än det upplösta

Foto: Astrid Nydahl

Är samtal möjliga just nu? Nej, samtalens tid är förbi. Det som återstår är möjligen "debatten". Men om lögnerna används, så som i den politiska klassen, självdör också denna. Är det endast tystnaden som då finns kvar?

De dissonanser som uppstår i ett samhälle under upplösning kommer inte att kunna mildras. Det som en gång var fast har redan förflyktigats, och det som en gång var en gemensam grund är nu sankmark.

Varje enskild grupp/kollektiv/klan/klass kan utåt sett verka sammanhållen. Det är den inte. I själva verket har det som präglade industrialismen - klasskampen - ersatts av den själviska principen. Man tar men ger inte. Man utnyttjar men bidrar aldrig. Varje handling i det upplösta är en symbol- och identitetshandling. 

"Min grupp eller klan har alltid rätt, ni andra är mina måltavlor och därmed rasister/fascister/islamofober/homofober/ och allt ni gör utgår från förakt eller hat".

De skeva verklighetsbilder som kännetecknar vår tid bygger på sådana, ytliga och grovt tillyxade, antaganden. Därmed är samtalens tid förbi. 

Betraktelsen är det sista som återstår. I betraktelsen kan vi baklänges ta oss till de stora filosoferna, studera deras verk, grubbla på giltigheten för vår samtid. Fundera på varför det sammanhållna alltid är bättre än det upplösta.