 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Man klättrar mellan träden på svåra, hängande stöd. Det ser livsfarligt ut, men de som gör det är på bästa humör. Vi sitter mest varje morgon på gräsmattan som kommer före sandstranden. Där finns det enda hoppet om att mina svåra medicin-biverkningar ska försvinna.
Det rasar ett grymt angreppskrig i Europa. Varje vaken stund tänker jag på Ukrainas öde i händerna på Putin-fascismens våld och övergrepp.
2 kommentarer:
OT.I morgon öppnas Lars Vilks utställningen men rondellhunden saknas av säkerhetsskäl.
Sa någon att konsten är fri?
Tack Elina! Överens. Vi ser just i dag hur extremt det blir i fallet Irak.
Skicka en kommentar