En familjebild från barndomen och en från tonåren

Foto: Thomas Nydahl på 1960-talet

Bredvid min barndoms Lorensborg i Malmö låg det ett stillsamt villaområde. Det hände att mamma och pappa ville promenera där med oss barn en söndag då och då. Från vänster står min bror, min yngsta syster i barnvagnen, pappa och mamma, samt framför mamma min äldsta syster.

Jag hade utsetts till dagens fotograf. Med de gamla Instamatic-kamerorna visste man ingenting om avstånd, teknik och liknande. Man gick helt enkelt baklänges tills alla kom med på bilden.

Just denna är lite rörande. Vi hade sedan kanske fem år lämnat Rasmusgatan på Sevedsplan, där tre av oss föddes. Vi hade kommit till Stadiongatan på Lorensborg. Jag och min bror hade hunnit börja skolan.

Allt stod skrivet i stjärnorna. Vad förväntade vi oss av livet? Tänker man som barn ens sådana tankar, eller läser man bara av situationen dag för dag?

På nästa bild vet jag att tankarna börjat klarna. Jag deltar i Folkfestens spontana ringdans (som nummer tre kommer jag virvlande, tunn och runt 19 år ung). Föräldrahemmet tillhörde det förflutna. Min yrkesutbildnings första anställning har jag lämnat, det var inte dekoratör jag ville vara. Det var något annat jag drömde om. Något annat? Större, friare. De första resorna till Paris kunde vara en antydan om vad det i så fall kunde vara. Och sedan drunknade frihetsdrömmen när både jag och vännerna hamnade i en vänstergrupp som visade sig bära på den totalitära traditionens värsta avarter. Men i ringdansen visste jag inget om det.

Pressbild från första Folkfesten i Malmö, 1971.