Kriget som förändrar oss. Ukraina och omvärlden

Foto: Astrid Nydahl

 

Det första som hände när krigsmullret började på allvar den 24 februari, var att jag klart kunde se vem jag skulle lita på, vem jag skulle ifrågasätta och dessutom vem jag tvingades bryta med.

 

Kriget förändrar oss. Kriget i vår geografiska närhet förändrar oss radikalt.

 

I min livstid har några krig särskilt format min världsbild. Krigen som rasade i Indokina mest av alla. Parallellt löpte den sovjetledda alliansens inmarsch i Tjeckoslovakien som också ledde till större och fördjupad medvetenhet om de andra nationerna bakom Muren. 

 

Balkankrigen blev senare radikalt avgörande för mig. Den albanska frågan hade jag studerat sedan unga år. Bosnien blev vid sidan av Kosova platserna där den serbiska fascismen manifesterades tydligast.

Jag kunde utan överdrift säga att kriget i Ukraina framför allt förbinds med Balkankrigen. Var det någon som aktivt motarbetade bosniakerna och albanerna i deras frihetssträvanden, så var det ryssarna.

 

24 februari förändrade villkoren. 24 februari förändrade mig personligen. På vad sätt, jag hade ju länge skrivit att jag saknar illusioner om människan och politiken? På ett viktigt sätt: rent fysiskt växer insikten att vi kan hamna i ett kärnvapenkrig, och rent intellektuellt i insikten att en fascistisk angripare kan försöka utplåna ett folk och en nation.

 

Väl medveten om att det hänt förut drar jag gärna en röd tråd mellan Hitlers nationalsocialism, Stalins folkmords-kommunism och Putins expansionistiska fascism och imperiepolitik. Hitler och hans anhängare i Europa ansträngde sig till det yttersta för att utplåna det judiska folket, också i Ukraina. Putins ambitioner i Ukraina tycks inte vara särskilt annorlunda. Utplåna, utrota, förgöra.

 

Den demokratiska världen har klart deklarerat icke-deltagande i detta krig. Det är fullt jämförbart med om ingen ”blandat sig” i Hitlers krig och förintelse. Det sägs att det är rädslan för Putins bomber som bestämmer icke-deltagandet.

 

Ligger då vägen öppen för Putin också väster om Ryssland? När jag säger att kriget förändrar oss, så menar jag också att det förändrar tanken på vad som är möjligt framöver. Det Putins krigsmaskin lär oss om Ukraina är just att allt är möjligt, allt vi fruktar och fasar för pågår varje minut, varje dag. Därmed sagt är jag mer rädd för passivitet och undfallenhet än för västerländsk ”inblandning”.