Péter Nádas: Illuminerade detaljer I. Minnesblad ur ett författarliv (Bonniers, översättning av Daniel Gustafsson)

Péter Nádas bok där den hör hemma.

 

Det börjar stilenligt: ”DEN ONSDAGEN NÄR JAG” – ofullbordat med versaler.

 

Stilenligt är det därför att Péter Nádas väldiga verk (totalt tvåtusen sidor, denna första översatta del är 572 sidor) kastar läsaren in i en berättelse som är till synes mer slumpartat impulsiv, än kronologisk i fullbordade avsnitt. Texten är inte kapitelindelad men har små hack när den bjuder på nytt stycke.

 

Jo, det tar ett tag att komma in i hans metod. Det frestar på utan att man för den skull kan förbanna Péter Nádas. Han har den fulla makten över sitt skapande och det är bara att följa med.

 

Onsdagen i den ofullbordade inledningen är Péter Nádas födelsedag, den 14 oktober 1942. Just den dagen pågick en av många massakrer. Nakna män, kvinnor och barn sköts och hamnade i en väldig massgrav. Nádas väjer inte för detaljerna. Han använder dem för att framställa judemördarnas smutsiga hantverk sådant det verkligen var, med hjärnsubstansen sprutande och människorna skrikande.

 

Nádas födelsedag är förstås navet för boken. Runt den kretsar familjens och släktens historia både bakåt och samtida. Han är lika hemtam i skildringen av sina barn- och ungdomsår, som i berättelserna kring den tidens Pilkorsare och senare den kommunistiska regimen i Budapest.

 

I ungdomen omges Nádas av den aktiva kommunismen som motståndsrörelse. Många är aktiva på det sättet, inte minst hans närmaste. De skildras som rörande, engagerade och lojala människor som tillämpar hela den kommunistiska rörelsens arsenal av hemligheter och celltänkande, som förstås kunde förklaras logiskt utifrån den rådande situationen.

 

I en enda, dräpande mening sammanfattar Nádas det: 

 

”Kommunismens utopi stod i kontrast till andra former av kärlek, och skapade för en utomstående ibland skrämmande känslor.”

 

För en författare är språket själva förutsättningen. Här får vi följa honom i berättelser kring språkets rent fysiska närvaro, som skrivna ord och talat språk. I barndomen försöken att avkoda ord, sära på delarna, analysera och förstå dem genom ljuden. Som i vuxenlivet, det medvetna stammandet när han ska tala inför publik, ”för att komma över den inre stamningen”. Här anar jag en nyckel till författarskapet och hanterandet av livet.

 

Péter Nádas har inte skrivit en självbiografi som börjar med hans egen födelse. Tvärtom är boken ett slags familje- och släkthistoria - minnesblad - kring vilken vi ser Europas 1900-talshistoria genom krigen, de totalitära systemen och den judiska identiteten. Ibland måste jag under läsningen hejda mig och förstå att en tortyrberättelse utspelar sig under de år Pilkorsarna har makten i Ungern (1944-45), en annan sådan berättelse utspelar sig istället under den kommunistiska eran (från krigsslutet fram till 1989). Det vore förmätet att ”kvalitativt” skilja dem åt, de har samma grundläggande syn på och metod mot verkliga och inbillade fiender.

 

Judehatet var centralt för Pilkorsarna. Men antisemitismen hade också fotfäste i den kommunistiska maktkretsen.

 

I Péter Nádas bok finns det ett gripande avsnitt om en kvinna vid namn Ilona Kojsza som förs bort, fängslas och torteras av sina kommunistiska ”kamrater”. Berättelsen utspelar sig på 1960-talet. Péter Nádas vandrar med henne och ställer frågor. Kojsza är då i 60-årsåldern. 

 

På en näsduk i cellen hade hon skrivit:

 

”Bästa kamrat Rákosi (partiledare 1948-1956, min anm.), vad vi utsätts för är fruktansvärt. Med slag och hot vill ni tvinga oss att avge graverande vittnesmål mot våra bästa partikamrater. De säger att vi var fascister, främmande agenter, och att vi bara kom tillbaka till Ungern för att inifrån förstöra Partiet”.

 

Drygt 800.000 medlemmar av kommunistpartiet drabbades av sådana metoder, många av dem avrättades.

 

Copyright/fotograf: Gáspár Stekovics

Dessa inslag i Péter Nádas bok är viktiga som en metod att hålla kvar de torterade och mördade i ett kollektivt minne. Hela hans bok kan sägas vara det. Att berätta om alla aspekter av arbetet här, är förstås omöjligt.

 

Illuminera betyder belysa. Det är detaljerna som är belysta i Péter Nádas bok. Därmed blir de tydligare och väl synliga. Det gäller allt det personliga och det gäller i lika hög grad allt det samhälleliga. I bägge avseendena är första delen av hans bok svindlande läsning av ett slag vi sällan ser.