Tortyrkammaren, tankepolisen

Foto: Astrid Nydahl

Var någonstans i världen finns det en frihet som är beskuren och formulerad på det sättet, att den medger individuell rörlighet, samtidigt som den fostrar sina medborgare till ansvarstagande och solidaritet? Jag har inte sett en sådan plats, jag har inte läst om den och inte ens i min dröm har den framträtt. Är den platsen en orimlighet? Det rimligas konst står sällan att finna i det mänskliga. Det mänskliga formeras under olika ismer, ger sig själv namn som ska lysa mot omgivningen, men oavsett om den kallar sig liberalism eller socialism slutar den i samma självmotsägelse: ingen frihet eller all frihet, beroende på vem som skriver ner berättelsen, all frihet eller ingen frihet, som pendelrörelsen mellan individen och massan, eller som den mellan boktryckeriet och tortyrkammaren. Varje system jag sett i mitt vuxna liv har varit lika absurdt: inbyggt i dess författningar har det, bakom alla de vackra orden, funnits mekanismer som antingen bejakat tygellöst barbari eller total frånvaro av tanke-, yttrande- och tryckfrihet. De värsta platserna har av någon anledning alltid draperat sig i banderoller med texter om frihet, broderskap och jämlikhet - och blåsorkestrarna har spelat så högt att de torterades skrik aldrig nått fram. I Albanien smattrade de röda fanorna i vinden, i Libyen de gröna. Det som förenade de två systemen var tortyrkammaren och tankepolisen.