Krig kan skildras på många sätt. Inte sällan blir det en hjältesaga som
framställer de stridande som ädla varelser i kamp för den egna nationen.
Eller en politiskt korrekt saga om frihetskämpar i gerillauniform.
Under Gazakriget fick vi läsa skildringar som handlade om moral: djup
omoral och usla människor från Israel som slogs mot hjältemodiga
islamister i Gaza. Varje krigsskildring är av nödvändighet ett slags
partsinlaga. Granska de skildringar som publicerats från 1939 och
framåt, oavsett om de handlat om stormaktskrig eller små, lokala väpnade
konfrontationer: partsinlagan lyser läsaren i ögonen. Så har vi också
de starkt uttalade texterna som argumenterar emot själva kriget som
metod. Det finns ett antal klassiska sådana. Jag går inte in på någon av
dem, men nämner det, därför att det utgivits ännu en sådan av den
ryske journalisten Arkadij Babtjenko.Vid sidan av den skändligen
mördade Anna Politkovskaja framstår Babtjenko som den främste skildraren
av de väpnade konflikter som skakar det gamla sovjetimperiet. Hans
Krigets färger (2007), jämfördes mycket riktigt med några av de starka antikrigsböckerna, som Remarques
På västfronten intet nytt.
Babtjenko föddes 1977 i Moskva och skickade som 18-årig värnpliktig
till Tjetjenien. Han har med egna ögon sett ett av de smutsigaste av
smutsiga krig. Han är verksam vid samma tidning som Politkovskaja var:
Novaja Gazeta i Moskva.
Hans bok
Bilder av ett litet krig (Ersatz förlag, översättning av
Maxim Grigoriev och Ola Wallin), handlar om kriget mellan Ryssland och
Georgien och utspelar sig i augusti 2008. Boken har, som titeln ju
säger, ett rikt bildmaterial, och jag kan inte erinra mig att jag
tidigare sett så starkt motbjudande och äckelframkallande bilder
någonsin. Jag skulle kunna ta en enda av dem, t.ex. den som finns på
bokens omslag, som argument emot krig. Det vapnen gör med människorna är
så avskyvärt att man känner en blandning av vrede och förtvivlan inför
bilderna. Och ändå är Babtjenkos text så saklig, så realistiskt
skildrande, så litterärt tuktad och tillbakahållen, att bilderna
framstår ännu starkare, som kontrast till det som ord aldrig kan
uttrycka. Om du känner en krigsromantiker tycker jag att du ska sätta
Babtjenko i dennes händer. Om inte den här boken påverkar en människas
tänkande, då finns det ingen bok som kan göra det. Då kanske det krävs
just ett vidrigt krig som detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar