Öland, öde land.

“Klimatet, årstiderna, ljuden, färgerna, mörkret, ljuset, elementen, födoämnena, bullret, tystnaden, rörelsen, vilan, allt påverkar vår mekanism och därmed också vår själ.” J.J. Rousseau: Bekännelser.

Yttersta spetsen, nu öde. Inget sommartjatter, inga sockerkakor och kaffekoppsslammer. Vintervilan är ensamheten i landskapet. Vintervilan är återgången till det frusna. Jag står mitt i en pelare av snö och ler.

Nu öde betyder: fåglarna som i stora skaror befolkar de små näsen, de tidiga flyttfåglarnas ankomst. Nu öde betyder: den gamle fyrvaktarens rollator nedanför trappan, de skottade stengångarna från gårdsplanen, hemtjänstens bil på parkeringen, en röst vid den öppna dörren: Jävla snö, kaffet är klart. I hans trädgård tre kronhjortar – vackra bockar - som hukar bakom muren, ett skydd mot stormen österifrån.

*

Öland är inte bara en närvaro i ett landskap under olika årstider. Öland är: drömmen om att hejda sig i steget, drömmen som kan förverkligas efter en resa på tjugofem mil. Varje gång vi gör den händer ungefär samma sak: från hetsen i arbetet sjunker vi ner i ett tillstånd som bäst kan beskrivas som varandet. Själva varandet, bortom all beräkning och alla dumma krav vi ställer på oss själv och varandra.

De senaste åren har vi sett ön i alla dess årstidsskrudar. I september 2005 satt jag med bar överkropp i trädgården, hörde vågorna slå, jag läste poesi, jag läste prosa och jag åt och drack gott i vänners lag. Vi var fem vänner som delade huset då. Jag minns det ännu som en – paus. Som en – paus. Och som en – paus.

*

Det går en hemlig väg över de röda skifferbergen – den leder in i tanken. Jag vandrar den vägen ofta. Jag hejdar mig mitt i steget och ser ut över havet. Därute plaskar sommarbarnen och simmar svanarna majestätiskt mellan isklumparna. Allt är en och samma tid och så måste det vara för att den hemliga vägen ska leda in i tanken.

När synen vänds inåt upphävs också själva tiden och jag sjunker in i den vithet som blir papper för min tanke. Därinne börjar jag sakta skriva: a,b,c,d,e,f…. och jag skriver tills alfabetet är slut och snön har smält.

Ur min bok Öland, en vinterresa. Bilderna, ur boken, tagna av Astrid Nydahl.