Sedan jag slutade med pressrecensioner har jag äntligen, i lugn och ro, kunnat läsa böcker som det inte funnits tid till. Den senaste i raden är Philippe Claudels Brodecks rapport (övers: Lars Erik Sundberg, Norstedts förlag 2009). Den visade sig vara litteratur på så hög nivå att det var svårt att släcka på nätterna, det var som om handen och blicken vände till nytt kapitel hela tiden. Och det tog mig bara tre kvällar att läsa den. Insugen i berättelsens egen geografi och mytologi byggde jag mig ett fantasilandskap där jag kunde vistas med Brodeck. Ett kusligt landskap med en överallt närvarande ondska, död och förintelse, liksom av de misstänksamma blickarna, ryktena, de aldrig uttalade hoten...Miljön i det lilla samhället ter sig först tidlös, men en rad markörer flyttar senare känslan till en odefinierad del av 1900-talet (efter det stora kriget). Skrivmaskiner finns, liksom väckarklockor. I händelsernas centrum står bykrogen, där man såväl äter och dricker som kan ta in på ett rum för natten. En man som konsekvent kallas De Anderer vill bo en längre tid i rummet och han får ha både häst och åsna i ett av byns stall. Samtidigt är vi invigda i faktum: det har hänt något fasansfull här. Och det är Brodecks uppgift att ta reda på alla fakta och skriva en rapport om det. Han måste dock gå en mycket svår balansgång mellan vad som får sägas och vad som är absolut tabu. På så sätt finns fasan och skräcken kvar. Blod kan flyta på nytt.
Jag skulle inte ha brytt mig om den här boken om jag inte läst första kapitlet. Det ekade av folkmord och etnisk rensning i vår egen tid. Bilderna från Balkankrigen, från Tjetjenien och andra platser fanns plötsligt glasklara framför mig. Och när jag fick veta vilken rädsla människor från dessa länder ännu bär på stod Brodeck där som en livs levande symbol. Vi lever i en tid av barbari. Totalitära krafter från olika religiösa och politiska ideologier piskar oss, samtidigt som vi försöker blunda och leva vardagsliv. Brodecks rapport var för mig en påminnelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar