Tack för 2012!!!

Foto i Lissabon: Lennart R.

Vem ska man först och främst tacka? Jag tycker att man ska tacka den minoritet som bär vår kultur, som vårdar vårt språk, som inte betraktar sin nationalitet och sin identitet som en belastning eller ett brott. Var hittar jag dessa människor? Några få har jag runt mig i en konkret verklighet. Mellan mig och dessa kulturbärare finns det öppna kanaler, vi skriver till varandra eller vi samtalar med varandra.

I det skrivna ordets tjänst vill jag framför allt tacka de bloggare som varje dag, året runt, betyder mycket för mig. Bernur står i en klass för sig. Hans beläsenhet, hunger och nyfikenhet sporrar mig dagligen. Det gör också Bodil Zalesky och när hon tar bloggpauser saknar jag henne. Jag läser förstås Karin Stensdotter för hennes parisiska reflektioner kring svenskt språk och kultur. Einars Rapsodi och Olas Vikboblogg fyller min längtan efter det djupa allvar som så få människor idag tycks förmögna att uppbåda. Det gör för övrigt också Lars Vilks på sin hemsida.

Jag läser dagligen också norska sidor som Human Rights Service och danska sidor som Sappho och Snaphanen, och det gör jag för att hålla mig informerad om den politiska och kulturella avvecklingen av Europa. Nästan dagligen hittar jag där trådar som jag själv kan spinna vidare på. Det gör jag också hos unga, högt bildade bloggare som Oskorei (utan att för den sakens skull alltid vara politiskt överens med honom - vilket också gäller för Mohamed Omars Nya Il Convito). Jag högaktar människor som går sin egen väg, som söker utan att på förhand veta vad de kommer att finna. För mer sporadisk läsning går jag med glädje till Bengt i Wien, Anna i Porto, Anna Brodows konstblogg, Gabrielle Björnstrands texter, Gunnar Strandbergs poesi och litteraturfunderingar och Helena i Frankrike. Jag läser förstås också bloggare som är av annat slag, både de som finns i min familj och de som finns i en krets av nätvänner.

För rättvisans skull vill jag också säga att jag är tacksam för ett antal utländska tidningar som på nätet ger mig information. De finns i Israel, Storbritannien, Danmark, Norge, USA och några andra länder. I dessa tidningar söker jag inte kulturmaterial utan information om politiska skeenden.

Jag tackar er alla för att ni skriver i frihet, av nyfikenhet och bildningslust, och jag tackar er för allt ni givit och ger från era specifika hörn av världen och språket. Och jag tackar mina läsare i Danmark, Norge och Finland, liksom alla som på avlägsna platser i världen läser min blogg (jag vet bara i undantagsfall vem ni är, men ni är alltid lika välkomna).

Ja, jag önskar förstås er och alla mina många läsare (x) ett riktigt gott 2013 (med reservation för att optimism knappast är befogad) - och hoppas på mycket av den läsning som inte tuktats eller tuggats sönder i de allt mer patetiska (desperata är ett annat ord för deras uppenbart förestående dödskramp) svenska tidningshusen. Den som söker seriös kultur hittar den inte längre på de "kultursidor" som för länge sedan skulle ha bytt namn till "Nöje & Fritid". Möjligen finner man den i udda tryckta publikationer och på nätet, det så förtalade och underskattade. I full frihet, än så länge.

Tack för 2012. Välkomna 2013!

x(1-31 december 13.622 unika besök/sidvisningar och totalt under månaden t.om. klockan 12:44 idag, 17.359. Den 2 december sprängdes 1.000-vallen för första gången på en enda dag. Detta är förstås inget att tala om jämfört med många av de stora, inflytelserika bloggarna, men ur mitt begränsade perspektiv har jag nu nått så många läsare att det motiverar mig att anstränga mig ytterligare i framtiden.)