Skärmdump. Kibbutz Be`eri där så många mördades av HAMAS
Det har pågått en månad nu. Den 7 oktober stormade fanatiska, sadistiska, drogade och blodtörstiga HAMAS-terrorister in över södra Israel. Minst 1.400 människor mördades. Spädbarn skaras i bitar i sina spjälsängar. Barn och mödrar sattes fyr på medan de ännu levde. Flera hundra fördes som gisslan till Gaza, småbarn efter samma barbariska mönster som äldre damer. Om de alls lever vet vi inte. Det som sker i Gazas underjordiska stad är hittills till största delen dolt för omvärlden.
Alla visste att Israels svar - hämnd är kanske det rätta ordet - skulle komma snabbt och att det skulle bli ytterst brutalt och blodigt. Jag följer BBC News på tv varje dag. Om jag någonsin tvivlade på vad som sker får jag det vidimerat där. Den ohyggligt stora mängden döda är bevis nog. Sättet barnen dör på skiljer sig inte från de vuxnas död, men det är så mycket svårare att se det ske.
Ska jag mäta och jämföra deras lidande? Ska jag mäta och jämföra blodtörstig terrorism utförd med maskingevär, sablar, knivar, raketer och bomber, med krigföring från attackplan, stridsvagnar och soldater i en reguljär armé. Man kan om man vill. Jag vill inte.
Men varje dag och varje sömnlös natt ställer jag mig själv frågorna om framtiden. Amir Ben-David har formuleringar jag gärna utgår ifrån, och det är den sista meningen jag betraktar som den viktiga påminnelsen:
A month has passed.
Only a month has passed.
We are still fallen apart, and the reality continues to fall apart.
 |
| Skärmdump. Gaza City sedd från Sderot, Israel i förrgår |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar