Tankar om Israels situation

 

Hundratusentals israeler har under mycket lång tid deltagit i de massprotester som sveper fram över landet. De riktar sig mot den israeliska högerpopulismens och öppna fascismens förvandling av landet, från parlamentarisk demokrati till totalitär autokrati.

Under många år har det funnits röster i Israel som - inte minst utifrån ockupationspolitiken och förtrycket av palestinierna - riktat hård kritik mot regeringen, oavsett vilken den varit. Vi har läst många av dem också här i Sverige.

 

Ockupationen är den enda avgörande frågan. Alla andra frågor rörande Israel och den nu pågående, akuta krisen, kan hänföras till ockupationen.

 

Om inte ockupationen upphör spelar allt annat ingen eller marginell roll för Israel. Det israeliska folket har ställts inför en brutal regering med fascistiska inslag, en regering som vill strypa den rådande rättsordningen till förmån för ministerstyrda vägar utan kontroll.

 

75 år tog det för Israel, att från grundandet 1948, fram till i dag, blotta sina djupaste sår och öppet ställas inför den historiska frågan: skyldig eller oskyldig, förövare eller offer. Det judiska folket - rätteligen folken - utsattes för ett folkmord av historiska dimensioner. Att de kunde lämna slakthuset Europa och grunda en egen nation var för de flesta av oss och våra föräldrar en självklarhet. Skulle den enda "judiska bosättningen" som blev godkänd heta Auschwitz?

 

Allt fler israeler väljer den osentimentala vägen och väljer sida, öppet och skoningslöst. Den så kallade "översyn" (judicial overhaul) som Israels regering genomför i akt och mening att vrida rättsstatens verktyg ur händerna på Högsta domstolen är den historiskt avgörande konfliktens kärna. 

 

Israel saknar förvisso en författning - det gör Storbritannien också - (och erkända gränser), men sammanfattningsvis kan man få en bild av den bedrövliga situationen så här:

"Justitieminister Levin är nu på väg att begränsa HD:s makt och oberoende. Förslag som är under behandling innebär ett radikalt systemskifte. Parlamentet ska kunna sätta sig över HD med enkel majoritet, 61 av knessets 120 ledamöter. Domare i HD ska tillsättas enligt nya principer: advokatsamfundet ska inte längre ha representanter i den nämnd som hanterar utnämningarna. Dessutom vill ministern begränsa HD-domarnas möjligheter att genom rimlighetsbedömning blockera regeringsbeslut och underkänna nya lagar."

För tankar kring ockupationens gift, läs till exempel Yeshayahu Leibowitz bok Judaism, human values, and the Jewish state, som utkom 1992. Professor Leibowitz jämfördes med sådana som Buber och Isaiah Berlin skrev om honom att han var “Israels samvete.” Leibowitz föddes i Riga 1903, kom till Palestina 1934 och hade en livslång gärning vid Hebreiska universitetet i Jerusalem. Han avled 1994.

 

Nathan Shachar i DN rapporterar från Pardes Hanna, söder om Haifa i Israel: 

 

Hälsovårdsdepartementets generaldirektör, en av premiärminister Benjamin Netanyahus närmaste, fick en chock på söndagen. En färsk enkät han beställt, gjord på två stora sjukhus, visade att över hälften av läkarstudenterna kommer att vilja lämna landet om regeringen driver igenom planerna på ett nytt politiskt system.

 

(...)

 

Domedagsscenarierna och de dagliga kaskaderna av hotfull statistik skapar ångest på många håll, också i styrande kretsar. Men på extremnationalisternas sociala medier fälls inga tårar. Att slippa den del av befolkningen som är öppen för fred med palestinierna och som slåss för demokratin vore bekvämt för dem.

 

Om bara en tiondel av de tre miljoner israeler som funderat på att flytta gör slag i saken så blir det en regelrätt folkvandring – och en näringsgren.

 

BBC skriver också om fenomenet:

 

As tens of thousands of Israelis continue to join weekly protests over the government's highly controversial plans to change the justice system, as many as one in three citizens are thinking of leaving the country, according to a poll.

 

Professor Chen Hofmann is one of them. Together with his wife and their children, they start the Jewish Sabbath with a meal together every Friday evening. Nowadays they end it at a huge anti-government rally.

 

"It's not our ritual to go and protest in the streets but we're forced to because we're losing our country, that's how we feel," says the doctor at the weekly Saturday night demonstration in central Tel Aviv.

 

The top Israeli radiologist is now moving to a hospital in the UK and is trying to persuade other members of his family, who all have European passports, to consider leaving.

"I'm going to London for a sabbatical, and this will be my laboratory to see if I can live outside Israel," he explains. "If the situation will be so bad, and it's worsening every day, we'll find a new place to live."