Dagars namn och nummer

Foto: Astrid Nydahl

Eftersom jag är lite fixerad vid dagarnas namn och nummer konstaterar jag att det idag, torsdagen den 15 december, är exakt fyra veckor sedan jag låg på operationsbordet. Det är också nio dagar till julafton, alla barnbarnens julklappar är inslagna och färdiga, det mesta av förberedelserna i huset likaså. Julkorten är skrivna och lagda på brevlådan. En julgran ska det bli förstås. Och en inköpsrunda av mat och dryck. Annars ser jag mest fram emot vacker klassisk musik, goda måltider, frid och vila här hemma, med eller utan kryckor.

När jag under tysta nätter läser förstår jag hur svårt det måste vara att lida under morfinberoende. Jag tog morfin i två veckor och är ännu inte fri från efterverkningarna. Men utan morfinet hade jag kanske inte klarat smärtorna. Nu är det en effektivare variant av Alvedon som gäller, också det till gagn för möjligheten att sitta, stå och gå. Under torsdagen ska jag göra ett ordinärt gymbesök, cykla och göra lite andra övningar för första gången post-op. 

Livet - ja, det är just detta - går vidare, med eller mot den inre viljan. Min bok om Tobbe, min yngste son som tog sitt liv för två år sedan, är snart klar. Jag vet inte om den ska ges ut. Men den ska i alla fall finnas för läsning i hela familjekretsen. Den är det svåraste i skrivväg jag hanterat. Overkligt svårt.