Övre Tväråselet, Älvsbyn. Foto: Astrid Nydahl |
”I was the future once” (David Cameron 13 juli 2016)
När David Cameron idag lämnade sina uppdrag fällde han några ord
som säkert kan komma att bli bevingade. I själva verket kan snart varje
europeisk politiker, oavsett partitillhörighet, använda dem som ett enkelt men
kärnfullt farväl.
Verkligheten har hunnit ifatt dem. Om de trodde sig vara
framtiden, eller om de beskrevs av andra som framtiden, visade det sig att de
var det förflutnas felaktiga svar på de avgörande frågorna.
Inte ens en miljöpartist i Sverige kan längre beskriva sig som
ett svar. Tvärtom är de hopplöst förlegade i sina dödskompromisser med en
socialdemokrati som fortfarande inte tycks ha sett eller förstått vad ”utmaningarna”
(det vill säga hoten) består i. Om den gröna rörelsen beskrevs som ”framtiden”
när det begav sig kan den idag bara beskrivas som det förflutna och det
förlegade. Det är en omständighet den delar med vårt lands övriga politiska partier.
Att David Cameron skulle träffa rätt den sista dagen på jobb var
det väl inte alla som förväntade sig. Men han gjorde det, till lärdom för andra.