 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Att säga att man föredrar en bristfällig demokrati framför en fulländad
diktatur är väl numera lika banalt som att säga att man föredrar liv framför
död. Och ändå inte. Med de totalitära krafterna som öar av motstånd i de
europeiska nationerna måste vi åter gå till de mest grundläggande frågorna och
hävda sådana distinktioner. Det finns en hel del människor, inte minst i
Sverige, som föredrar den fulländade diktaturen.
"Det är bättre att vara ett totalt misslyckande i en demokrati än
att tillhöra martyrerna eller gräddan i en despoti" sade Joseph Brodsky i
sin Nobelföreläsning 1987. I denna hävdade han också privatlivets betydelse,
det som utspelar sig i hemmet, i kretsen av de allra närmaste. Han gör där en
lustig jämförelse som jag själv funderat mycket på, eftersom jag tycker mig
kunna koppla den till den plågsamma scenpoesins framfart. Vad är en tråkig
eller spexig uppläsning mot den alldeles privata läsningen? Brodsky säger att
vi måste möta dikten direkt, utan mellanled, läsande av sidan med den tryckta
texten. Är inte läsandet också en av demokratins viktigaste aspekter? Här läser
och tänker jag alldeles fritt, utan inblandning från despoter eller fanatiker.
