 |
| Bortom sunket: ett förgiftat hav. Foto: Astrid Nydahl |
Den vänlige mannen och hans dotter - familjeföretagets representanter denna dag - satt bredvid oss och han frågade om det smakade bra och om vi var nöjda. Klart att vi är vänliga själar och därför tackade vi för en god måltid. Det kommer inte att upprepas. Nästa misstag lär ske om femton år. Om man är en vuxen människa borde man ju inte gå in på sådana ställen. Ibland händer det ändå.
Vi gick till ett välbekant café efteråt för att trösta oss. Vi beställde in varsin dubbel espresso. Serverades av den unga, urtjusiga etiopiska kvinnan med de gyllenbruna afroflätorna. Jag berömde servicen och hon sa: "Det är ni värda". Som alltid serverade hon oss med största elegans. Man får en tår i ögonen och dricker sakta det heta kaffet. Också en sunkig dag i en främmande stad kan bli hur bra som helst. Helt främmande för staden är vi ju inte, och just därför hamnade vi på detta café.
***
För långläsarna rekommenderar jag en text ur veckans nummer av TLS om Kafka, det som börjar så här fint:
Prague, mid-1880s. A young boy has been keeping his parents awake by repeatedly asking for water; exasperated, his father picks him up and carries him to the communal balcony (or Pawlatsche), where the child is left for a while, dressed only in his nightshirt. This episode forms the dramatic climax of Franz Kafka’s “Brief an den Vater” (“Letter to his Father”), a lengthy epistle in which the thirty-six-year-old writer takes stock of his relationship with his father, Hermann. As cases of child mistreatment go, the incident is certainly harmless; indeed, Kafka concedes that Hermann used physical punishment only sparingly.
***
Och för er som helst bara tittar på bilder borde den här leda till mer än en tankeställare:
 | |||||
| Trafikskylt i Saudi-Arabien på vägen till Mekka. |
4 kommentarer:
Trevligt med upplevelsen på caféet.
Tyvärr har jag ofta en tendens att se det groteska snarare än det allvarliga hos många saker och jag får erkänna att jag brast ut i ett spontant skratt när jag såg bilden med de saudiska vägskyltarna. Fast egentligen är det ju hemskt.
Tack ska du ha Bengt. Ja, det där caféet är underbart, vi går alltid dit när vi är i den staden (vilket jag ofta är eftersom ortopeden finns där). Alla de anställda är unga kvinnor och några unga män som tar hand om disken. Billigt och bra. Stadens albaner sitter alltid där och samtalar. Det öppnar redan 05.00 och har öppet hela dagen.
Skylten är verkligen grotesk och jag förstår ditt skratt. Min första tanke var att det är sådana skyltar folk kanske tror finns i Israel. Men icke. De pryder salafismens jordiska hemort. Ingen reagerar i västvärlden, mer än kanske en svensk minister ganska nyligen (som genast får på tafsen av alla). Salafismens djupt rotade apartheid borde vara på alla människors läppar.
Mecka har de senaste tjugo åren varit en enda gigantisk byggarbetsplats, där en av de familjerna som gynnats har varit Bin Ladin, en familj som drivit Saudis största byggföretag i flera årtionden och har goda kontakter med kungahuset. Förutom att smälla upp gigantiska skyskrapor har de rivit en mängd platser som associerats med Muhammed och byggt Hilton eller för någon liknande hotellkedja. Läs gärna artikeln och titta särskilt på bilderna med klocktornet som överskuggar Kaaba:
http://www.businessinsider.com/mecca-is-being-overhauled-and-people-are-furious-2014-10?IR=T
Tack Karl, mycket intressant. Trodde inte att byggnader fick vara högre än minareten. Men de är väl "moderna salafister" och hittar säkert också nya metoder för stening och halshuggning. Bin Ladins skugga faller alltså fortfarande tungt över det verkliga och erkända kalifatet.
Skicka en kommentar