Judehatarens renässans - ett försök till analys. Del 2

Judar dödas av korsriddare. 1200-talet

Judehataren historiskt – hur ser han och hon ut?

Kanske kan man börja beskrivningen med platser och epoker. Det förklarar inte så mycket men det ger en bild som man kan använda för vidare orientering.

Låt oss börja tidigt.

År 38 ska den första pogromen ha dokumenterats i Alexandria, då greker och egyptier gick till angrepp på judarna. Där kunde man förstås stanna upp och se var andra pogromer ägde rum tidigt i vår historia.

Men låt oss kika på en senare epok runt 1000-talet. Här formligen rinner det över i historieböckerna av antijudiska pogromer. Var ska jag sätta ner tangenterna? Slumpvis väljer jag de muslimska judeförföljelserna i Cordoba och Granada. Där slutade ju den mytomspunna ”guldålder” då det ska ha funnits så mycket ”fredlig samlevnad” mellan kristna, judar och muslimer, i Spanien just. Men man kan också ta sig en liten bit söderut, till marockanska Fez, där det år 1033 mördades sextusen judar i en pogrom.

Korstågens era kanske man bara ska hoppa över? Varför det i så fall? Enda skälet är att utrymme saknas. För det här är verkligen en mycket blodig period då såväl judar som muslimer piskades, våldtogs, fördrevs och mördades. Det handlar trots allt om tvåhundra år av europeisk historia, när detta pågick, fram till år 1291. Fick judarna sedan ett längre andrum? Det kan man inte påstå, eftersom de redan i samband med digerdöden på 1300-talet hamnade i hatets skottglugg. Vem kunde vara skyldiga till denna massdöd om inte judarna. Alternativ gavs inte. Juden var digerdödens sändebud.

Jag tror att Martin Luther 200 år senare skulle ha skrivit under på den beskrivningen! Hans hat var både teologiskt och personligt. Judarna stod för allt det som kristendomen inte ville vara. De ville ju inte erkänna Jesus som frälsaren, de vägrade låta sig konverteras och därför fanns det bara förföljelsens väg att gå i relation till dem. Luther lär till och med ha suckat när han tänkte på hur svårt de kristna hade att utrota judenheten.

Man ska komma ihåg att Luthers teologiska judehat haft oerhört stor betydelse alltsedan dess. Hans teser har samexisterat med den kristna kyrkans kärleksbudskap. Lutheraner är aktade representanter för den protestantiska kyrkan, också i vårt land. Man talar ogärna om hans judehat, men det finns nog inte många aktiva protestanter som är okunniga i ämnet, inte vad gäller teologin i alla fall. Det vågar jag hävda utifrån egen erfarenhet. 

Här tar jag ny paus. På tisdag fortsätter texten. Låt mig bara påminna om att det jag här nämner utspelade sig före staten Israels grundande 1948. Fast det är väl ett onödigt påpekande?