Aftonlandet i vardag och verklighet

Aftonlandets väktare i London. Foto: Astrid Nydahl

När jag bläddrar mig igenom en handfull tidningar på nätet ser jag nästan varje dag något som kunde kallas exempel på nivellering och civilisatorisk katastrof. Varje exempel taget ur sitt sammanhang kanske inte verkar så allvarligt. Men den bild jag får när jag samlar intrycken får mig att rysa av obehag. Så meddelar Malmötidningarna idag att Hamrelius bokhandel gått i konkurs.

Paret Hamrelius har en livslång erfarenhet av bokhandelsarbete. När de öppnade sin butik i två våningar på Södergatan i Malmö blev den ett exempel på hur en riktig bokhandel kunde se ut också i vår tid. Varje gång vi besökte Malmö gick vi in där. Men det blev förstås ohållbart ekonomiskt och Hamrelius tvingades flytta till eländiga Caroli City, som inte alls ligger så centralt som det låter. Nu är konkursen ett faktum och inte heller Malmö har längre en riktig bokhandel. Nu får man hålla till godo med Akademibokhandelns stapelvaror, som överallt annars i Sverige.

Hur kunde det se annorlunda ut om man tänker på nätbokhandeln? Förmodligen är svaret givet. Ändå inger det mig starka obehagskänslor att möjligheten att stega in, hålla i böckerna och köpa det jag vill vid en disk, helt kommer att försvinna. Nätbokhandeln har sina avgjorda fördelar men det är uppenbart vad nackdelarna består i.

Också idag läser jag att Charlie Hebdos grundare Henri Roussel kraftfullt kritiserar den mördade chefredaktören Stéphane Charbonnier. Han skulle aldrig ha publicerat några profetkarikatyrer, menar Roussel. DN skriver:

"I det senaste numret av den franska tidningen Le Nouvel Observateur anklagar han chefredaktören för att ha gått för långt och menar att han drev sina medarbetare in i döden."

Det är verkligen fasansfulla ord att läsa samma dag som offren för den islamistiska massakern ska begravas. Roussel får ha sin uppfattning, men kanske borde han ändå ha väntat några dagar innan han framförde den. Med ett lätt illamående konstaterar jag att de mordiska islamisterna lyckats slå in en kil i ett sammanhang där de entydigt och utan minsta omskrivning skulle uteslutas.

Islamismen har ingenting med islam att göra, så har det vevats också den gångna veckan av den politiska och mediala eliten. Det är märkligt att man ändå finner de blivande mördarna just i moskéerna. Om islamismen inte hade något med islam att göra borde de inte ha varit i dessa lokaler. Men det är de! Och det är från moskéerna de värsta bortförklaringarna kommer. Frivilligt applåderade av den liberala opinionen.