"Det är inte riktigt klokt att den mänskliga visdomen ska ägna all sin uppfinningsrikedom åt att göra de njutningar som verkligen tillhör oss färre och mindre ljuva, samtidigt som den flitigt och framgångsrikt arbetar för att konstfullt kamma och sminka upp våra olyckor för att lindra smärtan. Hade jag grundat en filosofisk skola hade jag valt en annan, mer naturlig väg, alltså en som var sann, praktiskt möjlig och okränkbar, och kanske hade jag gjort mig tillräckligt stark för att inte gå för långt på den vägen. Vad ska man säga om att våra andliga och kroppsliga läkare liksom har gaddat sig samman och inte finner någon väg till hälsa och aldrig finner något botemedel mot kroppens och själens sjukdomar annat än genom plågor, pinor och smärta?" (Montaigne: Essayer, bok 1 kapitel 29, översättning av Jan Stolpe).
Jag inbillar mig inte att de stora författarna och filosoferna bör användas för praktisk livsrådgivning. Tvärtom bör det de skrivit fungera som själva fundamenten för det mänskliga och levande. Ändå dristar jag mig att fundera i följande riktning.
Till min frekventa läsning hör FASS. Om det vore någon krut i redaktörerna borde de i en särskild ruta intill varje biverkningslista foga dessa - eller liknande - rader av Montaigne. Svaren måste alltid börja med en fråga. Montaigne har ställt den mest grundläggande när det gäller fysisk och psykisk ohälsa.
***
Som traditionen bjuder ska också denna fredag ha ett musikaliskt tema. Bach som bäst: Martha Argerich på piano.
2 kommentarer:
Thomas, blir så glad av varje nytt Montaigne-citat och dina ord om dem; vederkvickande i den kulna sydvästvind som drar fram här över gärdet. Att ha näsa för sådana är ju också en konst, vill jag mena.
Själv läser jag Emerson, som formulerade sig såhär frankt och vackert: "If any man consider the present aspects of what is called by distinction society, he will see the need of these ethics. [...] We are afraid of truth, afraid of fortune, afraid of death, and afraid of each other. Our age yields no great and perfect persons."
Tack också för onsdagens fina inlägg om rotlöshet, identitet och utveckling. (Om än i överförd mening, så kände jag igen mig.)
Ola, tack ska du ha, blev mycket glad över detta livstecken från dig.
Emerson är alltid viktig. Jag gav ut en hel serie Emerson-översättningar på 1990-talet och det är böcker jag än idag vårdar ömt.
Det blir mer Montaigne, redan imorgon om smärta (som ju är ett aktuellt ämne för mig).
Varmt från Thomas
Skicka en kommentar