Hemliga böcker? Litterära hemligheter?

Karin Johannisson. Kanske mer känd för att ha skrivit den fina boken Melankoliska rum. Om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid

Det är fullt möjligt att Bonniers julböcker är hemliga. De säljs inte. De finns bara hos ”vänner och medarbetare”. Jag har ett antal sådana böcker. Jag vet att de inte recenseras eller omtalas i offentligheten. Ändå ska jag göra just det. I 60-årspresent fick jag en sådan julbok (från 2010) av den person som tidigare också försett mig med sådana. Och eftersom 2010 års julbok från Bonniers heter Hemligheter ter det sig alldeles naturligt att skriva om den. Bakom det helsvarta omslaget, hemlighetsfullt redan det, döljer sig först följande titelsida:

HEMLIGHETER

Få sociala fenomen är lika laddade.

Hemligheten är förhatlig när vi är exkluderade från

den och njutningsfull, åtminstone mestadels,

när vi är inkluderade.

Den representerar makt.

Den lilla vackra boken är skriven av Karin Johannisson. Den består av elva ”akter” – var och en kretsande kring någon aspekt av hemligheten/hemligheterna.

Mitt exemplar luktar parfym. Det är en doft jag inte tycker om. Och kvinnan jag får Bonniers julböcker av använder inte parfym. Så redan där döljer sig en hemlighet.

Jag måste lägga den åt sidan med jämna mellanrum för att inte kväljas av doften. Men jag måste ta fram den igen när jag ska citera ur den. Det gör jag nu:

”Hemlighetsfullheten tycks alltså allt mer avförtrollad. Öppenhet och frimodighet ska råda. Den diskreta ’nyckelromanen’ ersätts med självbekännelser, syndabekännelser och sjukdomsberättelser som alla hyllar av-förhemligande. Själens dolda sprickor hemlivets intimiteter förs ut i offentligheten genom ett system av kanaler som Facebook, bloggar och chattrum som kan öppnas när som helst på dygnet och fungerar som ett slags tittskåpsteater."

"Men att publicera sitt privata betyder i själva verket en bestämd mix av avslöjanden och förhemliganden. Man regisserar fram sitt jag – genom öppnanden men också genom döljanden av det som inte passar in.”

Det jag här visat är hämtat ur sjätte akten, som bär namnet Hemligheten som samhällsnödvändighet. Boken är så mycket rikare än så. Den ger sig in i både historiskt och kulturellt olika typer av hemligheter, och trots att den bara är 79 sidor tjock ger den mig mer än det mesta. Kunde inte Bonniers vart tionde år ta och samla julböckerna och ge ut dem på ordinarie sätt?

Låt mig bjuda på ännu ett litet citat, hämtat från sjunde akten (Privata hemligheter):

”Vilket har varit hemmets hemligaste rum? Spontant skulle de flesta nog svara just sovrummet, eller badrummet och toaletten med sina hemliga kroppsbestyr bakom de dörrlås som installeras från och med 1800-talets sista decennier. I dessa bakre regioner har kroppsligheten haft sin frizon liksom förhemligade sexuella aktiviteter, men också förhemligade tårar och känslor.”

Don Draper ur Mad Men. Vilka hemligheter han bär på vet vi redan en del om. Andra lär röjas i höst.

Efter det utvecklar hon tankarna kring det som faktiskt var hemligast av allt: mannens arbetsrum. Nå, vi talar ju här om en högre borgerlighet. Och inte ens tiden är vår. Hon säger också att ”denne exklusivt manliga sfär” fortfarande är ett slags kliché i roman- och filmberättelser. Hon nämner Mad Men som ett modernt exempel.