Vingens fall från bladetDen lätta skälvningen
I allt jag såg fanns
den blinda fläcken
Genom villakvarteren drar tystnadens
stilla vind, väcker liv i sten och glas
Inte ens jag ser innebörden
Det finns ingen mening i det
Utanför står meningslösheten skriven
i sand och asfalt, allt
är ägnat att förlösa
Stelnar jag i rörelsen
förvandlas till metallskrot
och taggtrådshärvor
Björkarnas blad darrar under åskhimlen
svärtan skriver sig utanpå, allt väntar
Något obestämt närmar sig grönskan
Vi viker undan, skrämda
*
Bild: Nogersunds hamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar