Under lördagens vandringar föll friden över mig. Det vinterbruna gräset, den vida utsikten, barnens lekar, allt sammanföll i den stämning som upphäver både tiden och tyngden.Brösarps backar är en av de platser där jag kan finnas utan anspråk på att vara något annat än mig själv.
Omgiven av de mjukt välvda backarna står jag mitt i ett ingenting som plötsligt blir allt. Fritt från tjatter blir omgivningen själv ett skydd.Hemkommen förvandlades allt. Att stoppa en tyrann är ingen självklarhet. Och så hörs de vanliga rösterna. De lät precis likadant under balkankrigen. De har inte mycket att bidra med, men de överröstar mycket av det som borde sägas och höras. Då förskönade de Milosevic, nu förskönar de Kaddafi.
PS: Kommentarfunktionen avstängd för detta inlägg.
