 |
| Vid Brösarps backar. Foto: Astrid Nydahl |
Den svenska offentligheten är sig lik. År efter år gastar den om exakt samma saker. Ni behöver bara se ett nyhetsprogram, bläddra i valfri dagstidning eller lyssna på radio. Just nu vet alla vad de ska prata om, individuellt eller kollektivt. Jag syftar inte på de avgörande, tunga sakerna, jag syftar på tjafset, i nio fall av tio förknippat med det senaste modet på genusfronten. Svenska folket rör sig i flock, åsiktspräglad och lika ytlig som dess eventuella kontext.
Vad rör det mig? Det rör mig av det enkla skälet att jag vet att mina barnbarn växer upp i det träsket. Jag vet att de i detta nu formas till nya åsiktsmaskiner, alltid villiga att ha rätt och säga rätt. Individualiteten och personligheten blir det minst viktiga i ett sådant samhälle. Bildning baserad på studier, litteratur och historiemedvetenhet blir en museal samling vars relevans inte kunde vara mindre.
