Man skulle kunna säga att Salman Rushdies memoarer (se bilden) beskriver en europeisk utveckling utifrån en enda människas tragiska öde. För Rushdie började det med en fatwa, utfärdad av det iranska prästerskapet mot romanen Satansverserna. Under de år som gått sedan dess har Europa, både på person- och nationsnivå fått se Jihad fullt utvecklad. Det är bokstavligt talat ett islamistiskt krig mot europeiska värderingar som pågår. Hatobjekt nummer ett är förstås sekulariseringen, och den skylls på judar, kristna och ateister (som alla betraktas som ogudaktiga). Rushdie skildrar dessa år med kuslig exakthet. Inte minst hans berättelser om före detta intellektuella vänner som byter sida och ylar med de iranska hundarna är skrämmande läsning.
Påskhelgens upplopp i svenska städer kan skrivas in i den ”utveckling” som Rushie skildrar i sin bok. I dag står det ställt utom allt tvivel att upploppen till betydande del styrdes av samma islamister som drog igång kampanjen mot svensk socialtjänst (”de stjäl muslimers barn”)
Medan Putins fascistiska krigsmaskin maler sönder Ukraina ser vi också den här gången ”intellektuella vänner” som ställer sig på fascismens sida. I Sverige finns det en hel drös av dem, många är gamla kommunister och de lever kvar i Putins dröm om att Ukraina är ”fascistiskt” eller rentav ”nazistiskt”.
Putin har naturligtvis en omfattande påverkans-apparat att tillgå. Den kan finnas i Sverige bland sådana som Stefan Lindgren med sajten 8 Dagar, Åsa Linderborg på Aftonbladet, Tidningen Nya Tiders redaktörer, Kajsa Ekis Ekman, Tidningen Proletären och många fler. Sidan som heter Alliansfriheten har flera skribenter som hela tiden kör ner i Putin-diket. De gamla Serbien-vännerna hör också av sig med Putin-vänliga texter, de har verkligen inte lärt någonting.
Det sägs att torsdagens strider är en vändpunkt i kriget. Putin har redan förklarat Mariupol besegrat.
