Ja, det är förstås vår egen nationaldag idag. Men nog är det viktigare att påminna om att det är 70 år sedan D-Day. Titta på bilden! Jag tittar oavbrutet på den och funderar på hur krigsromantiken alls är möjlig. Några av de sista överlevande möts idag för att minnas och för att fira friheten. I hur hög grad den är värd att fira avgör var och en. Men nog vill jag tacka dessa män och kvinnor som satte stopp för Hitlers styrkor. Hade de också lyckats sätta stopp för Stalins hade det varit ännu bättre. Vi vet hur det gick. Vi vet vad som pågår. Men vi vet absolut ingenting om framtiden.
3 kommentarer:
Ja, vi vet föga om framtiden - annat än att vi ska dö - men nog kunde vi räkna ut en del om minnet var bättre och analysförmågan användes. I stället gör vi samma misslyckade saker om igen.
Ha en bra Nationaldag! Här struntar vi i det, den ena dement och den andra vet inte om hon är svensk eller kanske något annat.
Ännu finns det kvar vithåriga män och kvinnor i Ryssland som stolt kan visa sina medaljer från det stora fosterländska kriget. Jag såg bilder av några från segerdagen 9 maj i år. Det är dem vi skall tacka! De vann kriget.
Är det månnne de sovjetiska våldtäktsmännen du far efter då BN?
De som sedan utgjorde viktiga delar av den östeuropeiska besättararmen?
Varför kunde Hitler populistiskt lova o populistiskt skrämma sig till makten?
Han skrämde tyskarna med den sanna bilden av bolsjevismen förstås.
Liksom Stalin skrämdes ryssarna med prat om tyska fascister.
Totalitära läror som gökungar i samma vänsternäste.
HUBERT
Skicka en kommentar